Slakteriet i Huddunge bygger ut
Faringe slakt och kött i Huddunge bygger ut. De befintliga lokalerna kompletteras med ett nybygge för styckning och paketering samt för kylning och utlastning. Det ger mer utrymme för slakt.
Jan Nützmann, veterinär från livsmedelsverket, besiktigar levande djur innan slakt och därefter köttet.
Foto:
- Vi är bara en liten kryddbod i jämförelse med de storskaliga slakterierna. Men vi kan skapa en lugnare och värdigare miljö. Köttet från djur som inte är stressade när de tas bort blir bättre, säger ortsbon Lars-Henrik Säfström.
Han är delägare i slakteriet och sköter transporterna av slaktdjuren. Fram till för fyra år sedan var han mjölkbonde. Han stod inför valet att investera stora belopp eller sluta. Då fick han erbjudande av Niclas Forsgren och Peter Wängemar från Uppsala att bli med dem och köpa slakteriet.
- Det är en viktig uppgift att hämta djuren och leda dem in till skottet. Jag har, kan man säga, vana att hantera djur.
Huddungeslakteriet har nio anställda. Kanske blir de några fler i framtiden om expansionen fortsätter, men det kommer att förbli småskaligt. Man slaktar nöt, får, lamm och häst. Djuren anländer på morgonen till en ladugård vägg i vägg med fabriken.
Varje slaktdag finns en veterinär från Livsmedelsverket på plats för att inspektera djuren före och efter slakten och kolla att styckningen och paketeringen sker på rätt sätt.
Hästarna kör ägarna i regel dit själva:
- De vill också ofta vara kvar tills slakten är över. Antalet hästar ökar, jag tror att man uppskattar hur vi hanterar djuren, säger Peter Wängemar.
Han vill inte att UNT fotograferar slakten.
- Vi har inget att dölja, men bilderna upprör många människor. I dag har de flesta inte längre någon personlig erfarenhet av slakt. Men den är med nödvändighet blodig. Vare sig kött eller fisk växer på träd. Och framför allt är slakten fysiskt krävande.
Här arbetar bara män, undantagandes besök av kvinnliga officiella veterinärer och ibland Lars-Henrik Säfströms fru som sköter administrativa uppgifter.
Glenn Berg från Heby är slaktare sedan 1983. Han kan inte som styckarna använda stålringbrynja och handskar i samma material:
- Visst skär jag mig ibland, jag har ett 40 stygn i händerna. Men här är det inte ackord utan timlön som gäller, och det är bästa skyddet mot arbetsskador.
Bengt Lundin från Tärnsjö gör sig beredd att köra ut de styckade och vakuumförpackade köttprodukterna till butikerna där de paketeras om till försäljning:
- Skall bland annat till Willys tre varuhus i Uppsala och därpå till butiker i Tierp innan jag vänder tillbaka, säger han.
Så jobbar vi med nyheter