Sluta skrika på barnen

Du vadar i leksaker, barnens kläder ligger i en hög på hallgolvet och ingen har dukat av efter mellanmålet. Du har sagt till snällt, du har sagt till på skarpen. Men inget hjälper. Det kokar över, och du skriker rakt ut.
– Alla skriker på sina barn någon gång. Det är mänskligt, men då är det viktigt att kunna be om ursäkt efteråt och förklara varför man blev så arg, säger psykologen Jenny Klefbom.

Tyvärr blir det lätt ett mönster. När vi upplever att barnen inte lyssnar skriker och härjar vi på ett sätt som ingen vuxen skulle acceptera. Det ska självklart inget barn heller behöva stå ut med.
– Blir du ofta så arg att barnen blir rädda måste du söka hjälp. Det skadar anknytningen mellan dig och ditt barn. Den relationen tar tid att bygga upp igen. På sikt kan det också leda till att barnen blir utagerande.

Men man behöver inte förvandlas till ett monster för att behöva ta sig en funderare. Har du hamnat i en situation där du ofta skriker bör du bryta det beteendet.
– Förutom att det är skadligt så tycker jag att man har låga krav på livet om man inte försöker ta sig ur ett så trist mönster.

En första åtgärd är, enligt Jenny Klefbom, att se över sin livssituation för att se hur man kan minska stressen.
– Sedan är det viktigt att planera tillsammans med barnen. Vi vuxna går ofta och tänker på vad som behöver göras utan att berätta det för barnen. Och så säger vi ”Städdags!” när de är mitt uppe i en lek. Då är det bättre att berätta det en stund innan så att de vet vad som är på gång.

När man väl blivit arg är det också lätt att ställa för höga krav på barnen. Därför är det också viktigt att tänka igenom vad som är realistiskt att de klarar av.
– I ilskan är det lätt hänt att man tycker att en treåring ska klara av att städa sitt rum.

På offentliga platser är det oftast barnen som skriker. Och det är inte populärt. Enligt en undersökning som SJ gjort är andras skrikande barn det värsta passagerarna vet.

Som förälder är man också väldigt känslig för vad omgivningen ska tycka.
– Det är klart att man vill att barnen ska kunna visa hänsyn, men det finns ingen mening med att skämmas just då. De flesta vet att barn är barn och har förståelse för det, säger Jenny Klefbom.