Spelet om Q-Med

Det var på Q-Meds kapitalmarknadsdag i Uppsala i maj som det blev uppenbart för Bengt Ågerup att något måste göras. Investerarna var upprörda och krävde besked efter första kvartalets usla resultat, som bara var en tiondel av vad de hade förväntat.

Han var frustrerad över hela situationen, framför allt över att behöva kommunicera så intensivt med de andra aktieägarna. Dagarna efter beslöt han sig för att försöka köpa ut de andra aktieägarna och lyfta företaget från börsen.
- Jag ville få bort Q-Med från börsen för att slippa lämna ut så mycket information om våra planer till allmänheten. Det gagnade inte företaget, säger Bengt Ågerup till UNT.
Det är dock bara en del av sanningen. Q-Med ligger farligt nära att bli omsprungna av konkurrenterna. En samarbetspartner som är stadd vid kassa skulle kunna utöka det lilla försprånget igen, resonerade han.
När det lilla Uppsalaföretaget Q-Med lanserade antirynkmedlet Restylane 1996 var de ensamma på marknaden med en produkt som sprutas in under huden. I dag finns 80 konkurrenter, varav många direkta kopior.

I USA är konkurrensen knivskarp. Företaget Allergan påstår att försäljningen av deras produkt Juvéderm gick om Q-Meds storsäljare Restylane i somras, något som förnekas av Q-Med.
- Vi behöver en krigskassa för att slåss om marknadsandelarna, säger Bengt Ågerup.
- Om vi inte hittar en samarbetspartner nu kan det bli aktuellt med en nyemission för att få in pengar när börsen vänder uppåt i slutet av 2009, säger han.

I juni träffades han och Hjalmar Didrikson från Wallenbergarnas riskkapitalbolag EQT i Stockholm och allt klaffade. De kom överens om att lägga ett gemensamt bud på aktierna i Q-Med för att stärka företagets kapital.
I fyra månader planerade Bengt Ågerup och EQT uppköpet. Han informerade inte resten av Q-Meds styrelse om någonting förrän 1 november, två dagar innan budet presenterades. Ränksmideriet uppskattades inte.
Styrelseordförande Pia Rudengren var på höstlov med familjen i USA när hon fick telefonsamtalet och fick avbryta semestern:
- Han gick bakom våra ryggar. Det hade underlättat om han hade fört en diskussion med oss innan budet lades. Det hade gagnat processen, säger Pia Rudengren till UNT.
Hon och övriga ledamöter i den oberoende delen av styrelsen hade ett ansvar mot resten av aktieägarna att utreda om budet var rimligt. Av naturliga orsaker kunde inte Bengt Ågerup delta i styrelsens värderingsarbete, eftersom han själv lagt budet. Som börsreglerna föreskriver ankom det nu på styrelsen att skaffa in en oberoende värdering av bolaget.
I november anlitade styrelsen en finansiell rådgivare, ett advokatkontor och en PR-byrå, som skulle sköta kommunikationen med aktieägarna.

Utvärderingen visade att budet var för lågt, styrelsen rekommenderade aktieägarna att tacka nej. Och den 8 december när budtiden tog slut stod det klart att aktieägarna en masse sagt nej till budet. Men styrelsens arbete var inte slut med det.
- Syftet var att utreda budet, samt att parallellt med det hitta andra potentiella köpare som kanske ville lägga ett högre bud, för att uppfylla vårt uppdrag enligt börsreglerna att maximera värdet för alla aktieägare, säger Pia Rudengren.
Bengt Ågerup säger att han inte hade en aning om att styrelsen letade efter konkurrerande bud på Q-Med. Han trodde att det skulle finnas tid att förhandla ytterligare med aktieägarna, kanske höja budet något.

Det var först på förmiddagen den 10 december, då han blev uppringd av Humberto Antunes, vd på konkurrenten Galderma, som det stod klart för honom att styrelsen sökte andra köpare.
- Det kom som en chock. Humberto berättade att han skulle komma till Sverige den 17 december och studera Q-Meds affärsplaner, projekten, marknadsföringsstrategin och hela vår organisation. Allt sådant som vi ville hålla hemligt skulle han, en av våra värsta konkurrenter, få tillgång till. Han ringde för att höra om jag hade tid att äta middag efteråt, berättar Bengt Ågerup.
Han var rasande.

Men Bengt Ågerup borde ha varit medveten om styrelsens arbete med att hitta en alternativ köpare redan före den 10 december. Tre veckor tidigare hade styrelseordförande Pia Rudengren öppet förklarat att styrelsen letade efter ett högre bud. Ågerup föreföll inte ha insett innebörden av detta.
Grälet mellan Ågerup och Rudengren spädde på irritationen i styrelsen. Och inte blev det bättre av det som hände sedan.
Strax efter lunch samma dag blev Bengt Ågerup uppringd av en medarbetare som hade lite frågor om vad som pågick, och han berättade i affekt om styrelsens agerande. Men efter en stund tyckte han att frågorna blev märkliga.
"Varför frågar du om det?" sade han och kvinnan i luren svarade "Jag hade tänkt skriva en artikel om det".
- Jag trodde att kvinnan som ringde var en av mina närmaste medarbetare. Det var hon inte. Det var en tidningsreporter med samma förnamn.

Artikeln låg ute på en webbsajt på eftermiddagen, och konflikten inom styrelsen hade plötsligt hamnat i offentlighetens ljus. Ågerup såg inget skäl att försöka förneka det som nu var uppenbart för alla - styrelsen och huvudägaren låg i fullt krig med varandra.
Dagen efter drog Bengt Ågerup och EQT tillbaka sitt bud. Styrelsen ställde följaktligen in processen med att hitta alternativa köpare.
Pia Rudengren är märkbart irriterad över Bengt Ågerups agerande under hösten:
- Oproffsigt. Hans agerande har skadat honom och företaget. Hans attacker mot oss berodde förmodligen på att han försökte skyla över det faktum att det var ett opportunistiskt bud i en turbulent marknadssituation. Anslutningsgraden från de övriga aktieägarna blev bara 8,3 procent. Det är så lågt att det måste vara rekord i Sverige.
- Hans anklagelser mot oss i medierna är befängda och det verkar meningslöst att fortsätta att diskutera med honom. Jag har gång på gång förklarat för honom att vi naturligtvis aldrig skulle avslöja företagshemligheter för konkurrenter. Men han lyssnar inte, säger Pia Rudengren.
Bengt Ågerup hävdar att han på styrelsemötet i torsdags fick veta att slutnotan för styrelsens arbete blev 40 miljoner kronor.
- Fyrtio miljoner. Det är inte klokt. Det är en chockartad siffra, för att utreda om det fanns andra möjliga köpare, när jag inte hade några planer på att sälja till någon annan. Det gick helt över styr, säger Bengt Ågerup.
- Jag vill inte kommentera beloppet eftersom det inte är offentlig information, men det kostar pengar att anlita en investmentbank. Vi har gjort en upphandling av den tjänsten och Bengt borde känna till att bolaget måste ta utgifter i samband med att det blir ett bud på bolaget, säger Pia Rudengren.
Hon har suttit i styrelsen sedan 2003 och samarbetsklimatet hade varit gott fram till budet kom i november.
- Den här konflikten kom som en fullständig överraskning.
Om några veckor blir det en extrastämma i Q-Med. Bengt Ågerup vill göra sig av med styrelsen, själv ta över ordförandeklubben och hitta en ny vd för företaget. Men han har fått kritik för sitt agerande. Flera aktieägare anser att det lämpligaste vore att han lämnade företaget helt.

Det som var tänkt att bli Q-Meds stora revansch på världsmarknaden blev ett rejält magplask inför storpublik. Pia Rudengren har lätt att hålla sig för skratt.
- Det här har allvarligt skadat förtroendet för företaget, det kommer att ta tid att reparera, säger hon.

Spelet om Q-Med

Q-Med har stått för årets största spektakel i Uppsalas näringsliv. Prislappen blev minst 40 miljoner kronor och skadorna för företaget är oöverskådliga.