Alla män är inte våldsverkare. Men majoriteten av våldsverkarna är män. Det är så verkligheten ser ut. Av de som dömdes för våldsbrott under förra året var 94 procent män. En del av förklaringen till att det ser ut som det gör kan finnas i den maskulina könsnormen.
– Tveklöst finns det en koppling mellan våld och maskulinitet. Det är belagt i mycket forskning, säger Anneli Häyrén Weinestål, genusforskare, Uppsala universitet.
Hon menar att en av grundanledningarna till att maskuliniteten är våldspräglad finns i hur vi uppfostrar våra barn.
– Som pojke ska du inte känna rädsla eller smärta. Du ska vara stark, tuff och snyta dig och gå ut och slåss. Det låter som en klyscha men det är faktiskt sant att många uppfostrar sina pojkar så fortfarande, säger Anneli Häyrén Weinestål.
Pojkar uppfostras ofta till att inte känna smärta eller utsatthet och på fotbollsstadion skapas en gängmentalitet av män som spär på våldskulturen.
– Vissa är medvetna om vad de gör men vissa är helt omedvetna. De utför handlingar som de i efterhand inte ens själva kan förstå att de utfört. Men om man inte har verktyg för att förstå utsatthet har man otroligt svårt att förhindra att man utövar våld. Att slå blir den första reaktionen som dyker upp. Man förstår inte vad man orsakar för man har inte tränats i empati.
Pojkar tränas till att klara av att utsättas för våld och det skapar våldsutövare. Våldsutövandet blir också ett verktyg för att hantera vardagen, undvika utsatthet och för att kunna kontrollera sin omvärld.
– Vi uppmuntrar till det hela tiden. En pojke som slår en flicka visar kärlek. I till exempel ishockey premieras de spelare som tacklar och slår motståndarna. Då är man en riktig karl, en riktig hockeyspelare. Många vill nog inte erkänna att det är så här men en hockeyspelare blir premierad för att vara en våldsutövare. Vad sänder det för signaler? säger Anneli Häyrén Weinestål.
Idrottsvetaren och sociologen Aage Radmann har under lång tid forskat om fotbollsvåld och huliganism. Han tror också att mycket av våldsproblematiken föds hos unga män.
– Idrott bekräftar killar och idrott har en stor del i hur unga killar ska skapa sin identitet. I skolan klassas du nästan som nörd om du gillar skolan medan sport och idrott skapar en stark maskulin identitet. Du lär sig att visa stake och att alltid stå upp och aldrig vika ner dig, säger Aage Radmann.
Anneli Häyrén Weinestål tror att våldet ökar när det finns en arena där våld är tillåtet, en plats utan gränsdragande funktioner. En fotbollsarena kan vara ett exempel på en plats där våld och hat är accepterat, en annan är internet.
– Där våldet är tillåtet kommer de som har det inom sig att utöva det. Vissa kanske för att de själva är rädda för att bli våldsoffer. Som man vill du inte känna dig osäker eller hudlös, säger Anneli Häyrén Weinestål.
Aage Radmann håller med om att fotbollsarenorna blivit en plats där känsloyttringar av alla dess slag är okej.– Läktaren är en frizon för känslorna i samhället. På fotbollsarenan är det okej att visa känslor. Där är det tillåtet för män att visa gemenskap, kärlek och känslor. Men det är också tillåtet med negativa känsloyttringar och det är de som får mest uppmärksamhet, säger han.
Sett till supporterkulturen kring fotboll i alla nordiska länder så utmärker sig Sverige. Vårt land har en mer aktiv supporterkultur. Det är en mer känslosam stämning på läktaren, men det är också mer våld.
– Det beror främst på att det bor det fler människor här. Men våldet är också ett storstadsfenomen och i Sverige har vi Stockholm där det finns tre stora klubbar som har en stark historiskt rivalitet mellan sig. En rivalitet som man gärna odlar, säger Aage Radmann.
Han vill samtidigt framhålla och understryka att svensk supporterkultur i många fall fantastisk. Statistik visar att antalet besökare på matcher ökar inom i princip alla lagidrotter och det är något vi måste ta vara på. Våld i samband med fotboll är inte heller ett nytt problem. Redan 1913 uppmärksammades det första våldsupploppet i samband med fotboll i svenska medier. Samtidigt är våldet på fotbollsarenorna mer synligt i dag. Med hjälp av sociala medier så sprids bilder och åsikter från läktaren i rasande takt.
Genom åren har det bevisats flera gånger att supporterkulturen går att förändra, även om det sker mycket långsamt. Förr syntes exempelvis mer rasistiskt våld som i dag i princip har försvunnit. Men än finns mycket kvar att jobba med, menar Aage Radmann.– I dag är hatet mer inriktat på att hata motståndaren. Samtidigt har supportrarna delat upp sig i olika grupper. När det gäller symboliskt våld och språkbruk är de olika grupperna väldigt lika.
Aage Radmann skiljer på det fysiska våldet och det symboliska våldet. Det symboliska syns på i princip varje match som spelas i Sverige med hat- och glåpord mot spelare, domare och motståndarsupportrar. Men när det gäller det fysiska våldet är det främst de så kallade firmorna som står för det. Enligt beräkningar finns det runt 700 personer knutna till olika firmor i Sverige. Den supportergruppen har direkt våldskonfrontation som målsättning och tror fullt och fast på att våld och fotboll hör ihop. Majoriteten av medlemmarna i firmorna är män. Vissa har till och med uttalade förbud mot att kvinnor ska få delta.
Men på senare tid har många yttrat att det inte bara är firmorna som står för våld. Andra supportergrupper står på gränsen mellan vad som kallas positiv support och det våldsamma. För några år sedan infördes tillträdesförbud som en metod för att begränsa våldet på arenorna. Mellan februari 2013 och mars 2014 utfärdades 128 tillträdesförbud. 127 av de personerna var män.
– Det är i princip enbart män och killar som står för det fysiska våldet. Om man pratar om kvinnor kan de ibland finnas med för att köra männen till slagsmål eller till arenan, säger Aage Radmann.
När IFK Göteborg för ett tag sedan skulle anordna en seminariekväll på ämnet fotboll och homofobi fick man ställa in. Beslutet om att ställa in fattades efter att klubben fått för många hatmejl skickade till sig. – Det är en oerhört maskulin och heterosexuell miljö, säger Aage Radmann.
Jämställdhetsarbetet inom fotbollsvärlden i stort ser han som en stor utmaning. Fotbollskulturen är mansdominerad mer fokus måste sättas på jämställdhet.
Aage Radmann förespråkar en nationell samordning kring idrottsvåld och att man instiftar ett kunskapscentrum där aktuell kunskap och forskning kan samlas.
– Vi måste bli bättre på att angripa det våldsamma. Vi måste jobba mer med kritisk riskhantering och öka på kunskapen om hur vi ska hantera det här. Vi måste komma fram till vilka värden som ska finnas och vad som ska vara rätt och fel.
Genusforskaren Anneli Häyrén Weinestål tror inte att det finns någon enkel lösning som skulle begränsa våldet. I stället måste vi arbeta med att helt enkelt inte tillåta våld. Maskuliniteten i stort innehåller mer våld i dag än tidigare. Vad som anses maskulint förändras över tid och den senaste tiden har maskuliniteten präglats av en riktning mot lägereldsmannen eller grottmannen. Maskuliniteten har blivit grövre. Den här bilden sprids i medier, reklam och i populärkultur.
– Vi måste träna om våra barn och inte lära dem våldsutövande och absolut inte koppla ihop det med maskulinitet. Att kunna gå ut och slåss ska inte ingå i att vara ”en riktig pojke”, säger Anneli Häyrén Weinestål.