Ulla-Britt Hammarström, 68 år, är en kvinna som talar med hela kroppen och med en sprudlande energi, så stark att lyssnaren behöver hämta andan. I 30 år har hon haft hand om en hundrahövdad skolkör på Norrbackaskolan där hon också varit speciallärare i matematik. Under ännu längre tid har hon undervisat i sång, på Kulturskolan.
Nu sitter hon hemma vid köksbordet i huset i Steninge.
- Fritid?
Hon tittar förvånat upp och sedan ut genom fönstret som vetter mot den älskade trädgården och tänker efter innan hon ger det något kryptiska svaret:
- Det är ju så här, jag har ju fått mer och mer fritid. Med barnen var det hemmet och jobbet som gällde, och segelbåten en månad på sommaren. Jag har längtat efter fritid, men nej, fritid kan jag inte säga att jag har haft. Nu är det skönt att ha tid med allting.
Så far hon upp från stolen och visar bildvävarna som hänger längs ena väggen och de sydda tavlorna, de som hon gjort när de varit ute på sjön. Små stulna stunder som egentligen inte fanns.
Hennes utbildning började i Adolf Fredriks musikskola. Så småningom sökte hon sig till Konstfack. Men hon kände sig inte hemma i den miljön, så hon sökte sig i stället till lärarseminariet på Maria prästgårdsgata i Stockholm.
Hennes man Jan Hammarström fick arbete i Märsta år 1969 och på den tiden kunde man välja och vraka bland lägenheterna. De bosatte sig högst upp i bananhuset. Efter ett år flyttade de till eget hus i Norrbacka.
Ulla-Britt blev tillfrågad av Torsten Englund, som var rektor på Märsta Musikskola som Kulturskolan hette då, om hon ville ta hand om sångundervisningen. Hon tackade ja.
-Jag var den första kvinnan som undervisade på musikskolan i Märsta. Jag fick ofta höra att sång inte är ett instrument.
Undervisningen breddades under åren och Ulla-Britt Hammarström har arbetat med olika ensembler som barockensemblen, med regi, teater och sång. Uppsättningen På Bellmans tid gjordes som musikal.
- Det var mysigt. Kjerstin Dellert ville att vi skulle göra skolföreställningar på Confidencen på Ulriksdals slottsteater. Vi fick arbeta med inspicient, ja för oss var det en rolig tid.
Som barn hade Ulla-Britt Hammarström svårt med matematiken. Hon blir allvarlig när hon återger minnet från barndomens läxläsning.
- Pappa stod där över mig. Han ville ju att jag skulle vara duktig och klara allting perfekt. När jag inte kunde var han så sträng och jag minns det blårutiga mattehäftet och hur mina tårar droppade ner på sidorna.
Det minnet sporrade henne till att bli mattelärare och hon talar varmt om studiematerialet Slingerbulten som hon arbetat fram tillsammans med två kollegor. Läroböckerna utgår från att människan lär genom alla sinnen och att det finns många sätt att lära sig matte. Ulla-Britt Hammarström tog hjälp av rytm och musik i sitt lärande, hennes elever fick sjunga multiplikationstabellerna.
Men det är arbetet i Kulturskolan som just nu, så här i början av pensioneringen, ligger henne närmast och sånggruppen Wee Zing. I början av sommaren hade de avslutning för gruppen hemma hos Ulla-Britt Hammarström med grillparty i hennes trädgård.
- Vi, min kollega och jag, har haft dem i sju år så vi har blivit ett sammansvetsat gäng med pojkar från olika delar av kommunen. Vi gjorde en tipsrunda till dem och ställde frågan Varför har du varit med i Wee Zing? Vi blev så rörda av svaren. En av dem hade till exempel skrivit: ”Det är ett sätt att sjunga av sig och bara vara sig själv.” En annan: ”Jag har haft någonting att längta efter varje onsdag i sju år.”, då blir man stolt, säger Ulla-Britt Hammarström.