Stämningen på topp när festivalen startade
Vissa festivalbesökare skyddade sig för regnet och andra gick barfota. I båda fallen var stämningen på topp när Uppsala Reggaefestival för åttonde året i rad öppnade festivalområdet.
Klara Holmgren, Martin Hansen, Henrik Eriksson och Frida Lundgren var nöjda festivalbesökare.
Foto: Staffan Claesson
Och reggaeälskarna som inte ens det massiva regnvädret fått att vägra vistas utomhus och lyssna på musik får snart sin belöning. Både Jimmy Riley och sonen Tarrus Riley, som följer, gör bejublade framträdanden.
När regnet upphör och himlen blir klarare börjar också stämningen bli livligare. I en var sin tältstol sitter Fredrik Ohlsson och Tove Pertman under ett medtaget parasoll och smuttar på en var sin öl. De är mest på Uppsala Reggaefestival för den sköna atmosfären. Ingen av dem vet en enda artist som ska uppträda.
- Jag tycker om musiken och det brukar vara bra, så vi tyckte inte att det var någon idé att kolla vilka som skulle spela, säger Fredrik Ohlsson. Man kan säga att det är mer festivalen som koncept som lockar oss.
Även Stefan Höglund och sonen Tony har med sig egna solstolar och parasoll.
-Vi köpte dem för 79 kronor styck, så nu kan det regna hur mycket som helst, säger Stefan Höglund.
För Tony Höglund, som är tolv år, är det första gången han är på reggaefestivalen. Han tycker att festivalen verkar jättebra eftersom han gillar reggaemusik och är mycket nöjd med Derrick Morgans spelning som slutade någon timme tidigare.
Trots att det slutat regna kurar vissa besökare under matståndens tak. Andra går barfota i leran. Daniel Nilsson är en av dem.
- Jag tycker att det är jobbigt med stövlar, det känns så instängt, säger han. Fast om det blir kallare har jag ett par flip flop-tofflor i väskan, så det är lugnt.
Ett gäng nattvandrare står i en klunga mitt på gräsmattan och ser nästan rädda ut, men är nog snarare uttråkade. Polisernas viktigaste insats tycks vara att vara att posera på bilder tillsammans med besökare som vill ha ett minne med sig hem. Det skrattas och blixtrar och svarta rubriker om narkotikatillslag och poliser som tar till övervåld känns avlägset.
- Vi är bara här för Sean Paul, säger Anna Jeppsson och Isabella Valley i munnen på varandra.
Båda tycker att dagens matinköp på Willys varit roligast hittills och förutom Sean Paul vet de inte så många artister som ska uppträda, men det spelar heller ingen större roll för det är alla sköna människor som gör festivalen till vad den är.
Eftersom strömmar publik till och när Tarrus Rileys konsert slutar känns området inte lika ödsligt stort längre. Snarare lagom välfyllt och framför Stora scenen står en konsertpublik som är ganska imponerande stor och relativt högljudd.
Så jobbar vi med nyheter