Starka skilsmässobarn

Ensa Sinyan som är 17 år gammal, tycker att det nästan är oftare som kompisar har skilda föräldrar än gifta.
— Jag reagerar om kompisar har föräldrar som är gifta, man tänker liksom "jahaaa, vad trevligt", instämmer Julia Linder.
Malin Andersson som är 18 år bor ute på landet och där är det inte många barn som har skilda föräldrar.
— De bor i villor och som ensamstående är det nog svårt att ha råd, menar hon.
Malins föräldrar skilde sig när hon var sex år och sedan dess har hon bott tillsammans med sin mamma.
— Jag har aldrig haft mycket kontakt med min pappa, aldrig en sån där riktig far-och-dotter-relation. Jag kan inte vräka ur mig saker hur som helst inför honom, men det är självklart att jag älskar honom, säger hon.
Ensa var tre år när föräldrarna skilde sig, så han har aldrig riktigt behövt anpassa sig till det.
— Barn kan tycka att det verkar roligt att ha skilda föräldrar. Då har man två ställen att vara på, firar två födelsedagar och får mer presenter och leksaker, säger han.
Alla barn påverkas på olika sätt av en skilsmässa eftersom föräldrarna ändå är den viktigaste tryggheten i deras liv. När en familj splittras måste man växa upp och tänka på ett annat sätt, säger de.
— Mina föräldrar skilde sig när jag var 15 och jag skulle inte ha klarat det lika bra om jag hade varit yngre. Även om jag var äldre så blev jag deprimerad och ledsen, berättar Julia.
— Mamma har berättat att jag grät väldigt mycket som liten, men det är inte något jag minns, berättar Malin.
Hon skulle inte ha varit lika självständig om föräldrarna fortfarande bott ihop, tror hon. Nu jobbar hon, har bra betyg och står på sina egna ben.
— Man blir starkare som person och så får man ta mera ansvar, bland annat i hushållet, säger Ensa.
De är överens om att det är bättre att föräldrar skiljer sig än att de bråkar ofta. Många familjer håller ihop och försöker ändå, kanske för ekonomins skull, tror de.
— Man är nog rädd för ensamhet och förändringar, säger Julia.
De är eniga om att det är många barn som tar på sig skulden när föräldrarna skiljer sig, även om de egentligen inte har någon delaktighet i problemen.
— Små barn kan påverkas väldigt negativt av skilsmässor och tro att de har gjort något fel. I den åldern har man inte hunnit mogna tillräckligt mycket för att kunna förstå sådana saker, tror Ensa.
Vem ska man bo hos, mamma eller pappa? Ensa tror att det är bäst om man bor hos föräldrarna växelvis, eftersom man då får i sig lite av båda.
— Det kanske är svårare att prata med pappan om man är en tjej i puberteten, men samtidigt skulle jag kanske passa bäst hos min pappa eftersom jag är lite killig, säger Julia som kommer och går som hon vill mellan sina två hem.
Enligt de tre, är trygghet och stabilitet det viktigaste för ett skilsmässobarn, oavsett vilken förälder man väljer att bo hos.
— Det är viktigt att inte ha långa distanser mellan hemmen om man bor hos sina föräldrar växelvis. Man behöver ha kompisarna på ett ställe och bilda sitt eget liv, menar Julia.
Det finns äktenskap som håller livet ut, och föräldrarnas skilsmässor har inte lyckats påverka ungdomarnas syn på kärlek negativt.
— Det finns folk som lyckas, man kan ju inte gå omkring och vara bitter hela livet och tro att alla äktenskap slutar i skilsmässa bara för att vissa gör det, tycker Malin bestämt.

Ensas, Malins och Julias tips till barn...

- Prata! Prata med dina syskon, föräldrarna om du kan, dina vänner eller någon utomstående som har lite perspektiv på situationen.
- Det man inte ska göra är att hålla saker inom sig, då mår man bara sämre.
- En psykolog skulle säkert säga att man inte ska klandra sig själv, och det är sant. Det är ganska ologiskt, eftersom barnen inte har något med föräldrarnas kärlek för varandra att göra.
- En fördel är att du som skilsmässobarn kan tänja på reglerna! Får du inte något för den ena föräldern, kan du alltid fråga den andra.
- Ge det tid. Det kommer att bli okej.

... och tips till föräldrar:
- Försöka vara vänner, i alla fall inför barnen. Man ska inte snacka skit om den andra föräldern, det handlar om att ta hänsyn och visa respekt.