Stolthet och rätt mycket fördom

Det är lätt att glömma bort verkligheten där man sitter i framför tangentbordet i det luftkonditionerade kontorslandskapet. Måste jag verkligen skriva om Stockholm Pride - i år igen? Går det verkligen att skriva någonting inspirerat om någonting förvisso viktigt, men ack så självklart?
Så här några dagar senare är det lätt att svara på frågan: Ja, man måste fortsätta skriva. I den skyddade verkstaden som en tidningsredaktion utgör är det lätt att tro att toleransen har segrat. Men den som vill se exempel på det motsatta behöver inte leta särskilt länge, varken bland gemene man eller förra veckans artikelskörd. Den senare visar hur viktigt det är att fortsätta att skriva om prideparaden och de ideal den representerar.

HBT-rörelsen har vunnit många segrar. Vad som vore otänkbart för bara några år sedan är i dag på väg att bli vardag, men det har inte hindrat etablerade tidningar och opinionsbildare att under den gångna veckan ifrågasätta både prideparaden och hbt-rörelsen i stort. Vissa skriver det rakt ut, andra nöjer sig med antydningar svåra att missförstå och guilt by association-argumentation. Budskapet är hur som helst detsamma: Bögar, håll käft!
Norrbottens-Kuriren ser festivalen som en "megafon för att kommunicera ut sin sexualitet". Jag undrar också vilket arrangemang det är som får skribenten att uppmana homosexuella till "en allmän ödmjukhet" över hur de "vill leva sina liv" och att de inte ska "pådyvla andra sin sexualitet". Är det seminarier om hur homosexuellas rättigheter påverkas av islam eller kanske den avslutande paraden som åsyftas?
Och i Svenska Dagbladet anas samhällets snara förfall den dag enstaka män får ta kvinnonamn och vice versa. Samtidigt ser tidningens krönikör Göran Skytte hur "medierna kapitulerar totalt". De som inte ställer upp på hbt-rörelsens krav (på lika rättigheter?!) blir "totalt ignorerade och ibland trakasserade". Det senare exemplifieras lite putt med att Livets Ord minsann inte får dem (positiva?) uppmärksamhet som Skytte tycker att organisationen förtjänar.

Göran Skytte, Norrbottens-Kuriren et consortes får känna sig hur marginaliserade och upprörda de vill. Homofobin är fortfarande en större "folkrörelse" än pride. Det är de som väljer att leva annorlunda än normen som är hotade, inte normen själv.