Edith Thorén sitter på bussen och visar Sigtunabygdens reporter guldbandet på sitt finger. Hon köpte ett för sig själv och ett annat för sin man, för deras 30-åriga bröllopsdag.
Dagen äger egentligen rum den 28 september, men presenterna kommer tidigt på grund av att Anders Thorén, som är sjökapten, måste till sjöss. Han är tillbaka i november, och först då firar paret på paradisön Boracay på Filippinerna.
Edith Thorén kommer från Pasig, Filippinerna. Hon berättar att hon arbetade som guide för turister som åkte till vattenfallet Pagsanjan. En januaridag 1983 besökte den svenska turisten Anders Thorén vattenfallet.
- Jag märkte att han tittade ofta och mycket på mig. Jag tyckte att han hade ett så fint leende. Och då sade jag till honom: "Jag faller för dig." Han blev smickrad.
Du skämtade väl?
- Jo, men samtidigt var det också sant, säger Edith Thorén och skrattar.
Hemma i parets lägenhet i Märsta visar hon en bild där hon och Anders sitter på en kanot i Pagsanjan. Det var första dagen de träffades. Båda var då 28 år gamla.
Båtresan, som egentligen skulle vara nervpirrande, blev i stället magisk och romantisk. De ville inte att den skulle ta slut.
Då bestämde de sig för att stanna hos varandra. Hans semester tog slut efter två veckor, men han förlängde vistelsen till sex månader.
Sedan var han tvungen att åka tillbaka till hemlandet.
- Jag kommer tillbaka, lovade han henne.
Han var borta några månader, och hennes släktingar började säga till henne att han glömt henne. Men hon valde att lita på hans löfte.
En vacker dag var han tillbaka. Det var först då han sade "jag älskar dig". Och med följdfrågan: "Vill du gifta dig med mig?"
Hon tackade ja. Och de gifte sig med brådska. Hon hann köpa sig en fin klänning, men han fick duga i vit skjorta och khakibyxor.
Numera är sjökaptenen alltid borta i flera veckor, fyra gånger per år. Men Edith Thorén väntar lugnt hemma i Sverige.
- Han kommer alltid tillbaka, säger hon.