Storsjukhusen kämpar om specialistvård

Delar av den högspecialiserade vården står inför kraftiga förändringar när lagen om rikssjukvård börjar tillämpas på allvar. Rikssjukvården ska koncentreras till de storsjukhus som har bäst kompetens.

Bengt Gerdin och Morten Kildal.

Bengt Gerdin och Morten Kildal.

Foto: Pelle Johansson

Uppsala2009-01-28 07:00
Konkurrensen kan bli hård. Det gäller att vinna, eller försvinna. Med rikssjukvård menas vård som är så specialiserad att patienter remitteras dit från hela landet. Bara de sex stora universitetssjukhusen i Uppsala, Stockholm, Malmö-Lund, Örebro, Göteborg och Umeå, har resurser att bedriva sådan vård.

Den anses dock vara för splittrad och behöver koncentreras till färre sjukhus för att kunna utvecklas. Därför infördes en lag om nationell samordning av rikssjukvård den först januari 2007. Den innebär att bara de sjukhus som är bäst på specialiteten ska få tillstånd att bedriva rikssjukvård.
- Det är nödvändigt att koncentrera viss högspecialiserad vård och landstingen har försökt på egen hand, men inte lyckats komma överens om vem som ska få den. Den nya lagen är tvingande. De som inte får rikssjukvård måste lägga ned sin verksamhet, säger Klas Öberg enhetschef vid Socialstyrelsen.

Ett tillstånd för rikssjukvård har redan delats ut. Barnhjärtkirurgi, som gick till Göteborg och Lund. Ögononkologi är på gång. För Uppsalas del kommer det första viktiga beslutet senare i år. Det gäller avancerad brännskadevård som bland annat bedrivs vid Akademiska sjukhuset.
Akademiska söker också för viss kraniofacial kirurgi, skall- och ansiktsmissbildningar hos barn. Ytterligare nio utredningar är på gång där flera specialiteter ska definieras för rikssjukvård, nästan alla finns på de stora sjukhusen bland annat Akademiska. Utöver det finns förslag på ytterligare över 30 behandlingsområden som ska utredas de kommande åren.
Beslutet tas av Rikssjukvårdsnämndens tio ledamöter varav sex är politiska representanter för landets stora sjukvårdsregioner. Meningen är att nämnden ska vara överens i sina beslut.

Är den inte det så avgörs frågan med majoritetsbeslut.
- Men tanken är att de som sitter i nämnden ska se till vårdens och patienternas bästa och inte till sin egen region. Man ska ha en helhetssyn så att det sjukhus som har bäst kompetens får rikssjukvården, säger Klas Öberg.
Vad det innebär för sjukhusen kan man bara spekulera om. Risken är stor att de resursstarka kommer att ta den största delen av vården medan mindre sjukhus blir utan eller tvingas lägga ned den högspecialiserade verksamhet de har i dag.
- Ja så är det, det ska inte finnas någon rättviseaspekt på besluten, säger Klas Öberg.

Vilka kan bli vinnare och förlorare?
- Det vill jag inte uttala mig om.
Landstingsstyrelsens ordförande i Uppsala Erik Weiman (m) sitter som suppleant i Rikssjukvårdsnämden. Han tror att Akademiska sjukhuset är väl rustat för att klara urvalet. Men frågan är känslig och han vill bara uttala sig "med försiktighet". En rad specialiteter är under utredning och inget är givet.
- Klart är att fler kommer att söka om rikssjukvård än som kommer att få. Det blir konkurrens. För Uppsalas del ser det bra ut på många områden. Jag tror vi både kan bevara det vi har och stärka oss. Tillsammans med Stockholm, Göteborg och Lund har vi en särställning. Det syns ofta inte i den lokala debatten, säger Erik Weiman.

Kommer politikerna att kunna avgöra frågorna utan att se till egna intressen?
- Det vore mycket olyckligt nämnden började dela ut tillstånd utan att se till behov och kvalitet - ett grundskott mot hela arbetet. Samtidigt är det svårt att komma hem till den egna regionen med ansökan som inte är beviljad.

Innebär det att de stora sjukhusen tar allt?
- Jag tror vi kommer att få se centrumbildningar koncentrerade till vissa storsjukhus där kopplingen till universitetsforskningen är stark, säger Erik Weiman.
Nio nya utredningar om rikssjukvård berör Akademiska Sjukhuset i Uppsala, det gäller:

1) Behandling av döva barn med cochleaimplantat.(60-100 per år.)

2. Reumatologiska sjukdomar hos barn och unga. (120-150 per år.)

3. Viss neuroradiologi - missbildningar i centrala nervsystemen, huvudet och ryggen. (70-90 per år)

4. Allogen stamcellstransplantation. (200 per år.)

5. Bäcken- och acetabularfrakturkirurgi vid skador på ledband i bäcken och höft. (120-150 per år.)

6. Intrauterina behandlingar - berör livmodern inklusive fostret.
(60 per år.)

7. Kongenialt syndrom, grön starr. (4-5 barn per år.)

8. Mekaniska pumpar vid svår hjärtsvikt. (90-120 per år.)

9. Rekonstruktiv handkirurgi.(40-tal per år.)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om