Stramt och vitt skapar rum för färgerna

Trafiken är intensiv utanför de höga fönstrena hemma hos Karin Mannerstål.
– Jag blir lugn av det! Jag gillar pulsen och att kunna betrakta livet utanför lite på avstånd, säger hon och tittar ut över Centralbron som spränger fram över Stockholms ström och Gamla Stan.
Läget, takhöjden och den smarta planeringen av tre rum och kök lämnar inget mer att önska. Det stora, ljusa rummet med bäddsoffa, som är kombinerat med det lilla köket i en öppen planlösning, är hennes helt och hållet. Medan barnen ockuperat de andra två rummen är det här hon äter, sover, jobbar och lever livet till vardag och fest. Det stora matbordet tillika arbetsbordet, är ett gammalt älsklingsköp från nedlagda butiken Klara. Tre danska industrilampor av plåt ger rätt ljus för både middagar och ritstunder. Klassiska danska, finska och svenska inredningsföremål är det Karin föredrar.
Till och med dammsugaren får stå framme för att den är så snygg!
– Jag gillar det enkla och nordiska. Ska jag välja ett mönster blir det prickigt, ska jag välja färger blir det svart och vitt.

Här har hon bott i över 20 år och det tänker hon fortsätta med.
Nästan lika länge, i 16 år, har Karin hjälpt svenska folket att inreda, fixa och pyssla i TV4:s Äntligen hemma. Båda Karins föräldrar var lärare, så den pedagogiska begåvningen verkar ha gått i arv, och hon tilltalas av den folkbildande tanken. Energiskt har hon byggt, snickrat, målat och tapetserat framför tv-kameran parallellt med en egen formgivarkarriär.
– Jag ville bli balettdansös. Men när jag insåg att det inte skulle bli något av det, började jag som lärling på en reklambyrå i stället. Det var den bästa skola jag kunde gå, även om jag också gick Beckmans efter det. Jag lärde mig allt om färger, detaljer och själva hantverket där.
Det var också där hon förälskade sig i Pantones färgsystem som hon fortfarande alltid jobbar med, numera både manuellt och på datorn.
– Så fort jag ska göra något sätter jag mig med solfjädern eller färgproverna jag rivit ur och sparat. Jag har de där färgerna i blodet! De är så klara och rena.

Fortfarande fascineras hon av att gå på Operan och titta på balett, höra musiken och njuta av både scenografi och operahusets arkitektur och överdådighet.
– Operan är en inspirationsbomb för mig. Där finns massor att suga i sig av färger, former, mönster och känslor. Jag ser det som en sport att alltid försöka förnya mig och utveckla min form- och mönstervärld.
En annan inspirationskälla är det brittiska. Nästan allt faktiskt, som har med England att göra.
– Jag älskar att åka till London, det gör jag helst ett par gånger varje år. Jag tycker om den brittiska torra humorn, språket och deras typ av formgivning. Det finns en humor i den också, som i designen från min idol Paul Smith till exempel, säger Karin.

Just nu jobbar hon för första gången med leksaker och har formgivit mjukisfigurer för ett svenskt företag. Nästan färdiga prototyper ligger över hela arbetsbordet och ska matchas med färgprover som ligger bredvid. Det är snart dags för ännu en säsongsstart för vårens Äntligen hemma. Var får hon alla idéer ifrån?
– Ibland tar det bara slut och blir blankt, helt tomt! Men det finns ingen anledning att gripas av panik. Jag har hållit på så länge med det här nu att jag vet att det kommer nya uppslag. Jag tar bara en promenad så brukar det lösa sig.