Det framgår av de första preliminära resultaten från en forskningsstudie, som undersökt förekomsten av bakterier och virus i avföringsprover från gräsänder i Svandammen i Uppsala.
– Vi hade förväntat oss att påträffa en hel del campylobacter och även en del influensavirus hos änderna, men att så många skulle bära på multiresistenta ESBL-producerande tarmbakterier var en överraskning, säger infektionsläkaren Josef Järhult, som är huvudansvarig för studien.
Sammanlagt nära 1 000 prover samlades in när forskarna en gång i månaden, från januari 2013 till januari 2014, tog forskarna avföringsprover från änderna i Svandammen.De flesta proverna kom från andträck på marken, men prover togs även genom att änder fångades in, fick bajsa i speciella kartonger och ringmärktes innan de släpptes fria.
De preliminära analyserna av proverna visar att en majoritet av änderna bar på magsjukebakterien campylobacter och att mellan 30 och 50 procent av dem hade antibiotikaresistenta ESBL-bakterier. I tio av proverna påträffades influensavirus.
För några år sedan skapade spridningen av fågelinfluensaviruset H5N1 panik efter att ett litet antal människor som haft närkontakt med smittade fåglar blivit infekterade och dött i en mycket svår form av influensa. H5N1-viruset fortsätter att crkulera i delar av världen och nya farliga fågelinfluensavarianter har också uppkommit under de senaste åren.
– Vi är inte helt klara med typningen av influensavirusen från änderna i Svandammen, men kan redan nu säga att de inte har något att göra med den sortens farliga, högpatogena fågelinfluensavirus. Det rör sig i stället om en sorts beskedliga influensavirus, som är ganska vanliga bland vilda änder. Inte ens vid närkontakt kan de smitta människor, säger Josef Järhult.
Däremot är det väl känt att campylobacterbakterier från fåglar, till exempel från otillräckligt tillagad kyckling, kan orsaka besvärliga magsjukdor hos människor. ESBL-tarmakterier behöbver inte ge några symtom alls, men om de smittar till andra delar av kroppen än tarmarna kan de ibland orsakar mycket svårbehandlade infektioner hos människor.
Törs man fortsätta att ta med barnen för att mata änderna vid Svandammen?
– Ja, det tycker jag. Varken campylobacter eller ESBL är luftburna smittor utan sprids via munnen efter kontakt med avföring. Att bara vara i närheten av änderna och att mata dem är riskfritt. Däremot bör man se till att barnen inte får kontakt med Svandammenvatten eller andträck och sedan stoppar fingrarna i munnen, säger Josef Järhult.
Den nya studien kan inte ge svar på frågan om varför ESBL-bakterier är så vanliga hos Svandammens änder. Inte ens hos turister som just återvänt till Sverige från Thailand och andra högriskområden är ESBL så vanliga som hos änderna i Uppsala.
– Kanske har en del änder plockat upp ESBL när de gjort utflykter till reningsverket i Kungsängen eller blivit smittade av måsar som besökt Svandammen. Det kan också vara så att
Svandammen med dess begränsade vattenomsättning och stora antal änder är speciellt gynnsam för höga koncentrationer av bakterier, däribland ESBL. En mer illavarslande förklaring skulle kunna vara att ESBL överallt hos människor, djur och i natur blivit vanligare än vi hittills trott, säger Josef Järhult.
Han betonar att resultaten av studien är preliminära och att många analyser återstår att göra, både av proverna och av hur de ringmärkta gräsänderna kan ha rört sig kring Svandammen och dess omgivningar.
– Förhoppningsvis kommer vi att kunna få säkrare svar när vi får resultaten av genetiska analyser av ESBL-bakterierna, till exempel om bakterierna och deras resistensgener är sådana som vanligen annars ses hos vilda fåglar, människor eller någon annanstans, säger Josef Järhult.