Svårt få hjälp för unga på glid
15-årige Erik från Uppsala bryr sig inte om vad föräldrarna tycker. Han skolkar och har nu dömts för sitt första brott. - Ungdomar som är riktigt illa ute kan bli omhändertagna. Men i Eriks fall, där det inte gått lika långt, verkar samhället ha svårt att ingripa, säger hans pappa.
Foto: Alastair Grant/Scanpix
- I dag har vi gett upp, vi orkar inte längre leta nätterna igenom. Vi tänker att så länge vi inte hör något är han nog inte illa ute. Det är hemskt att säga, men det har gått så långt att vi ibland tänker att det är lugnast att han inte är hemma.
I november ställdes Erik inför Uppsala tingsrätt och dömdes för första gången. Han hade gjort sig skyldig till inbrott men domen avskräckte inte. För bara två veckor sedan greps han igen, den här gången för stöld i en butik.
Erik har vad man brukar kalla ordnade hemförhållanden. Föräldrarna är ett par vanliga akademiker med jobb, radhus och bil. De har alltid engagerat sig mycket i barnen, skjutsat till sporter, hämtat och lämnat. Hans tonårssyskon är skötsamma. Att just Erik spårat ur är en gåta för föräldrarna.
- Erik är egentligen en intelligent och mjuk kille och fram till tolvårsåldern gick allt bra för honom. Men nu är det som om han finns inne i en bubbla, vi når inte fram till honom. Det enda han bryr sig om är sina kompisar och att skaffa prylar, säger hans mamma.
Det var under vårterminen i sjunde klass som allt började. En dag fick föräldrarna klart för sig att Erik under en längre tid hade skolkat rejält. De vill inte skylla problemen på skolan men är besvikna att de fick besked om skolket först när problemet vuxit sig stort.
En bidragande orsak till Eriks ändrade beteende var att han kommit i lag med en ny kompis och de började hänga ute tillsammans. Föräldrarna tyckte inte det var lämpligt att deras då 13-årige son var ute på stan på nätterna och när inget annat hjälpte låste de in honom. Följden blev att Erik rymde via taket.
Föräldrarna har prövat allt, från vädjanden till mutor och tvång och de har avverkat mängder av elevvårdskonferenser på skolan.
Skolkuratorn och grundskoleteamet har kopplats in men det har inte fått honom till skolan någon längre tid. En period tog föräldrarna med Erik på familjeterapi men där satt han bara och fingrade på mobilen och svarade enstavigt.
- I våras sa Erik att sommaren skulle bli hans häftigaste någonsin, då förstod vi att vi måste ha hjälp av socialtjänsten, säger hans mamma. Vi ville att han skulle få en kontaktperson, en stabil person att träffa på fritiden, men det fanns ingen tillgänglig och vi väntar fortfarande på att de ska få tag på någon.
Föräldrarna fick rådet att ringa socialjouren om det tillstötte akuta problem. I ett läge när de befarade att Erik satt och berusade sig hos en kamrat kontaktade de socialjouren.
- Vad vill ni att vi ska göra åt det, blev svaret. Det var första och sista gången vi ringde dit.
Tingsrättens dom i november för inbrott gick ut på att Eriks vårdbehov skulle utredas. Men utredningshemmet har inte plats förrän i februari.
- Erik ser inga konsekvenser från samhällets sida. Det gick tre månader från inbrottet tills han dömdes och kön till utredningshemmet är också flera månader. Han tror att han kan fortsätta som förut, säger pappan.
Föräldrarna säger att de i stort sett tvingats avstå från sitt normala sociala umgänge de senaste två åren. Vad de nu ska ta sig till vet de inte. En sista utväg, som de helst vill slippa, är ett omhändertagande.
- Erik behöver hjälp att förändra sina attityder. Trots alla myndighetskontakter är vi kvar i samma situation som där vi började, säger Eriks pappa.
Fotnot: Erik är ett fingerat namn.
Så jobbar vi med nyheter