– En del människor brukar tycka att det är skönt med en psykolog som inte ser dem, säger han. Dessutom har jag nog lättare att utläsa nyanser i rösten och sättet att tala, vilket kan hjälpa mig att ställa en diagnos. Samtidigt missar jag förstås en del av kroppsspråket.
Börje Ljunggren tar emot i sitt arbetsrum, beläget högst upp på Arbetsförmedlingen i Uppsala. På väggen hänger några bilder som ska illustrera depression. Texten under är skriven med såväl vanlig skrift som blindskrift. På byrån står ett foto på Börje Ljunggrens förra ledarhund. Börje Ljunggren blev synskadad då han var 19 år och kan endast urskilja enstaka skuggor. Han tycker att det gäller att använda sig av sin synskada.
– Jag tror att jag kan ha lättare att få kontakt med människor. Jag är så att säga nere bland fotfolket, menar han. De som kommer till mig känner nog inte samma distans som de skulle göra ifall de upplevde sin psykolog som jättelyckad.
Börje Ljunggren jobbar som psykolog på Arbetsförmedlingen med människor som har svårt att hitta ett arbete. De allra flesta är ungdomar. Börje Ljunggren stöttar och utreder varför den arbetssökande inte lyckas få ett jobb.
– Jag är faktiskt själv förvånad över att folk reagerat så lite på att jag är synskadad. Jag möter inte så mycket fördomar.
Tidigare jobbade Börje Ljunggren med att mentalt såväl som praktiskt hjälpa människor som höll på att bli synskadade. Där var attityderna inte alltid lika positiva.
– Vissa kanske tyckte att jag var en otäck bild av vad de själva skulle bli, funderar Börje Ljunggren.
De flesta som blir synskadade jobbar kvar på sin gamla arbetsplats som anpassas till synskadan. Börje Ljunggren förklarar att det är viktigt att det sker snabbt, livet måste byggas upp i ett tidigt stadium. Ju längre tiden går efter att man blivit synskadad, ju svårare blir det att komma tillbaka.
Dimitris Michailakis är professor i sociologi vid Högskolan i Gävle, men har tidigare forskat om funktionshinder och arbetsliv på Uppsala universitet.
– Om man redan är inne på arbetsmarknaden när man blir synskadad brukar det vara betydligt lättare att få jobb än om man är synskadad från början, säger han.
Ungefär 47 procent av alla gravt synskadade i arbetsför ålder har jobb.
– Men av den dryga hälften som arbetar är många lönebidragsanställda. En stor del arbetar dessutom inom Synskadades Riksförbund, säger Dimitris Michailakis. Räknar man bort dessa grupper blir det betydligt färre kvar som har jobb.
Enligt Synskadades Riksförbund finns det inte mycket som tyder på att fler synskadade skulle få jobb i framtiden.
Men varför är det svårt för en synskadad person att få jobb?
– Även om okunskap och inställning från arbetsgivarens sida spelar roll är det största problemet inte attityden utan hur arbetet är strukturerat, säger Dimitris Michailakis. I dagens samhälle har man väldigt höga krav på effektivitet och en synskada innebär ofta en viss tidsfördröjning. Samhället har blivit mer tolerant, men även om man skulle lösa alla problem med bemötande skulle fortfarande många synskadade vara arbetslösa.
Gunilla Thomsson, som själv är synskadad, arbetar som ombudsman för Synskadades Riksförbund i Uppsala län och Dalarna.
– Det är svårt att säga varför arbetslösheten är hög, men arbetsgivare är antagligen rädda, säger hon. Det kan ta ganska lång tid för en synskadad att komma in i arbetet. I vår värld är det till exempel svårt att hoppa in på ett vikariat.
Börje Ljunggren tycker att det är viktigt att man är tydlig och förklarar vad ens synskada innebär då man kommer till en arbetsplats.
– De seende, som antagligen möter relativt få synskadade, kommer alltid att vara osäkra. De synskadade däremot möter många seende. Den största smällen för just den som blir synskadad senare i livet är ofta att folk börjar behandla en på ett annat sätt, säger Börje Ljunggren.
Är det något särskilt som kolleger bör tänka på?
– Kolleger bör vara så naturliga som möjligt, säger Gunilla Thomsson. Man bör inte gå runt och fundera och vara rädd för att fråga. Var ärlig. Behandla en synskadad precis som du behandlar andra arbetskamrater.