De nyfödda möss som i Henrik Vibergs studie exponerades för Bisfenol A blev hyperaktiva och fick försämrad anpassning till nya miljöer. Han är forskare på institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet och har ägnat sig åt att undersöka hjärnans utveckling under de första åren. Hjärnan utvecklas starkast på barn upp till två år och under den tiden är den också känsligast. Samtidigt är små barn ofta mest utsatta för kemikalier. Trots att mössen i hans studie utsattes för en högre dos Bisfenol A än vad som är sannolikt att barn får i sig, kan en vardaglig exponering vara skadlig.
– Mössen fick bara en dos medan våra barn ständigt utsätts för ämnet och riskerna det medför vet vi ingenting om. Det är också möjligt att olika kemikalier samverkar och tillsammans gör att barn utsätts för en högre dos, säger han.
Bisfenol A finns bland annat i plast, papper, konservbrukar och är vanligt förekommande i olika typer av vardagsföremål. Barn kan även få i sig kemikalien genom damm och modersmjölk. Enligt Kjettil Svensson, toxikolog på Livsmedelsverket, finns inga risker med normal exponering av Bisfenol A. Han menar att alla stora studier visar att det är först vid en hög dos som ämnet får negativa effekter.
– Nappflaskorna var den största källan för barns intag av Bisfenol A och nu är de förbjudna, så det finns egentligen ingen anledning för föräldrar att oroa sig längre. Marknaden reglerar sig själv och producenter kommer att plocka bort Bisfenol A från sin tillverkning
Henrik Viberg menar att Bisfenol A kan vara skadligt även i låga doser, eftersom det kan samverka med andra miljögifter, men förespråkar samma kur som Kjettil Svensson.
– Man kan låta bli de kända källorna, som gamla nappflaskor, men ämnet är så pass vanligt förkommande att det är omöjligt att undvika det helt och hållet. Jag rekommenderar fram för allt sunt förnuft.
Att det finns en viss osäkerhet angående riskerna med Bisfenol A är inte överraskande. I alla fall inte för Anna Beronius, toxikolog Karolinska Institutet, som undersöker situationen där olika myndigheter och experter har skilda uppfattningar.
– Den ena sidan menar att det inte finns någon risk alls medan den andra ser allvarliga hot mot människors hälsa. Många myndigheter och expertgrupper lägger sig på en nivå däremellan och hävdar att mer forskning behövs för att kunna bedöma riskerna.
En anledning till de skilda slutsatserna är enligt Anna Beronius att forskningen kan tolkas på olika sätt. På anslagstavlan ovanför sitt skrivbord har Henrik Viberg bilder på sina barn. Han berättar att han har en mer avslappnad relation till kemikalier när han är hemma.
– Jag tänker inte på det som sker i labbet när jag är hemma. När jag är med barnen måste jag kunna stänga av mitt arbete, annars blir det svårt.
UNT Frågar: Är du orolig för att ditt barn ska få i sig kemikalier?
Christina Åkerstedt 
– Det är ingenting som jag tänker på. Det kommer larm från medierna med jämna mellanrum och då blir alla hysteriska i början men det lägger sig alltid efter ett tag.
Markus Ljungman
– Jag har funderat på det och läst om riskerna i tidningen men jag är inte orolig. Myndigheterna kontrollerar säkert så att det inte finns farliga kemikalier i produkter för barn.
Maria Rojas
– Ja, det är jag. Jag frågar alltid personalen i affären om det jag ska köpa till min son innehåller kemikalier men man kan aldrig vara riktigt säker.
Henrik Johansson
– Vi har pratat om det och det finns CE märkning som vi använder. Men det är ingenting som jag oroar mig för.
Britta Sundberg
– Ja, det är jag så klart. Jag försöker läsa på och ta reda på fakta om kemikalier.