Svettig färd genom Sverige

Egentligen var Jenny Jonsson inte riktigt med på noterna från början och fortfarande tycker hon inte att det är världens roligaste grej att cykla, men vad gör man inte för kärleken?
â?? Jag var väldigt skeptisk när min man föreslog att vi skulle ge oss ut på en cykelsemester. Jag oroade mig för hur det skulle gå med blöjbyten i tält, svensk sommar med regn, myggbett och inga bekvämligheter. Jag hade visserligen sagt att jag ville se mer av Sverige, men jag hade inte en tanke på att uppleva Sverige, på en cykelsadel.
Men Jacob FrÃ¸slee, hennes man, lyckades övertala henne.
â?? Jag visste hur mycket det betydde för honom.
Jacob FrÃ¸slee förklarar varför han tyckte en cykelsemester var det bästa sättet att semestra på.
â?? Åker man flyg eller tåg kan man ju inte se eller uppleva något. Vägen mellan ställena dit man ska går bort. Man kommer fram utan att ha sett något på vägen.
Jenny som aldrig cyklat långa sträckor förr låg i hårdträning med sin man innan de gav sig iväg. De cyklade 60 kilometer åt gången några gånger i Danmark, där de bor till vardags, för att känna på lite hur det skulle bli.
â?? Nu cyklar vi åtta mil om dagen ungefär.
De startade från Köpenhamn 1 juli och beräknar vara framme i Finland runt 29 juli. Det gäller att resa med lätt packning när man cyklar.
För det mesta sover de i tält, någon enstaka gång på vandrarhem.
â?? En vanlig dag vaknar vi vid 8.30, packar ihop tältet, äter och kommer iväg till klockan 10, förklarar Jacob FrÃ¸slee. Sedan cyklar vi fram till lunch. Hela tiden två timmar i sträck tills dess att det blir mörkt.
Ännu en fördel med att cykla är att man träffar så många människor, hävdar Jacob FrÃ¸slee.
â?? Man får kontakt med folk på ett helt annat sätt. De kommer fram och frågar vart vi ska och är väldigt hjälpsamma. Speciellt när de ser Julia.
Och dottern Julia, på tio och en halv månad, verkar inte ha några större problem med mammas och pappas val av färdmedel på semestern. Hon tog dessutom sina allra första steg strax utanför Stockholm.
â?? Vi försöker anpassa oss efter hennes humör, om hon är hungrig eller måste bytas på. Hon kan bli lite grinig när vi sätter ner henne i kärran, men när vi väl trampar igång lugnar hon alltid ner sig, säger Jenny Jonsson.
Värre är det nog för Julias mamma.
â?? Jag är en storstadsmänniska. Jag tycker om att gå på stan och sitta på café. Dessutom tycker jag om att kunna duscha när jag vill.
â?? Men nästa år är det jag som väljer resmål och färdmedel, säger hon och skrattar.