Byggandet av Uppsala resecentrum pågår i ytterligare tjugo månader, men spårpassagen och stationshuset, som båda smygöppnar på söndag, är de mest konkreta förändringarna för resenärerna i hela projektet. Efter öppnandet når resenärerna tågen via Centralpassagen under spåren, med trappor, rulltrappor och hissar till plattformarna. Plattformen längst österut nås fortfarande via markplanet. Skyltar ska visa vägen och resvärdar kommer att finnas på plats i början för att lotsa rätt. De fällda bommarna vid stationshuset blir ett minne blott och Uppsala skakar av sig ännu en bit småstadskaraktär. Passagen under spåren innebär också en ny väg för cyklister och fotgängare mellan de östra och västra stadsdelarna.
Därnere under spåren råder hög puls de sista dagarna före öppnandet. Här finns ingen arbetsbrist. En montör på stege skruvar fast armaturen till belysningen i taket. En grupp byggnadsarbetare är på väg till det nya stationshuset för att fortsätta sitt arbetspass. I glaskuben över rulltrapporna har de sista golvplattorna lagts på plats. Arbetet pågår i vad som tycks vara en röra av sandhögar, elkablar, betongplattor, byggmaskiner och verktyg. Men det är ingen röra, visar det sig:
- Nu ser det ganska bra ut, vi har bett alla inblandade att städa upp härnere. Man kan inte bara lämna sina grejer på marken, då ligger de i vägen för nästa gäng och sedan blir det snabbt kaos, säger Trafikverkets projektledare Göran Löfstrand.
Här samlas ett myller av entreprenörer när projektet är på väg mot målsnöret. Rulltrappor, hissar, högtalarsystem, skyltar, ytskikt och ledstänger - det mesta ska finnas på plats och fungera när floden av resenärer släpps fram. Allt hinner inte bli helt färdigt, konstaterar Göran Löfstrand. En vanlig amatör skulle fundera över hur något ska hinna bli färdigt, men projektledaren är lugn som en filbunke när han kliver runt på bygget. Eller ger åtminstone det intrycket. Han har varit med om värre. Till exempel när det stod klart att rulltrapporna mellan passagen och plattformarna, som lyftes på plats i vintras och som var och en väger tio ton, hamnat aningen fel och måste hissas upp igen.
- Jag sov inte jättebra då, men det har ordnat sig. Man får försöka ta ett bekymmer i taget.
Centralpassagen blir 21 meter på det bredaste stället, med tre meter i takhöjd. Ansvariga vill inte kalla den för tunnel och den upplevs också öppnare och luftigare än en vanlig gångtunnel, tack vare ljusinsläpp och breda nedfarter. Om det räcker för att den ska användas av alla, även sena höstkvällar och mörka nätter, återstår att se. Farhågor finns för att passagen ska verka avskräckande.
En annan invändning som hörts under planeringen gäller risken för kollisioner mellan cyklister och stressade tågpendlare därnere under spåren. Trafikanterna är separerade med bland annat ett räcke, men klart är att cyklister kan få rejäl fart på väg ned i passagen. Ännu ett frågetecken finns på den västra sidan, där cyklister och fotgängare kommer upp rakt i famnen på busstrafiken på Stadshusgatan. Ursprungligen fanns planer på ytterligare en passage under spåren, närmare Stadshuset, men den ströks senare av kostnadsskäl.