TAGGAT/ALBUM: "Glasvegas"
TAGGAT/ALBUM. Kaktus reporter Simon Andersson fastnade totalt för Glasvegas debutalbum efter bara en halv minuts lyssnande.
Det självbetitlade albumet "Glasvegas", av det skotska alternativrockbandet Glasvegas, är deras första album efter att bara ha släppt ett par singlar tidigare. Albumet släpptes i september och har fått bra betyg, även av svenska kritiker, och bandet har vunnit priset Philip Hall Radar Award i Storbritannien tidigare i år. Sedan gruppen bildades 2000 har de gjort fem singlar, ett album och ett andra album är på gång.
Mitt omdöme:
Det här är, i mitt tycke, årets bästa album. Jag hade tidigare aldrig hört talas om Glasvegas men det räckte med att höra 30 sekunder av en låt för att jag skulle vara fast. Låtarna innehåller mycket ljud från gitarrer och trummor och flera av låtarna har solon med gitarrerna och trummorna samtidigt och det blir både mäktigt och snyggt. Låtarna är relativt lugna och påminner mycket om rockballader fast lite mindre hårda, men de finns enstaka låtar som det är drag i och där framför allt låten "Geraldine" sticker ut.
De bästa låtarna är tveklöst de långa låtarna som har ett djup både i texten och musiken. De långa låtarna har flera bra solon och texten känns genomtänkt även om det är svår att uppfatta den skotska som sångaren sjunger på. Dock förstår man alltid budskapet då sångaren sjunger med en sådan intensitet och känsla att man nästan vill lägga sig ned och gråta. Två låtar som är bra exempel på det är "Daddy's gone" och "It's my own cheating heart that makes me cry", som är deras i särklass bästa låtar.
Kortfattat är detta en stark debutskiva med övervägande fantastiska låtar som man bör ge en chans, även om man inte gillar alternativ rock.
Så jobbar vi med nyheter