Det framgår av en internationell studie som omfattar 1 050 kvinnor vid 30 sjukhus i 14 länder, däribland Akademiska sjukhuset och Karolinska sjukhuset. Studien har publicerats i den ledande medicintidskriften New England Journal of Medicine.
– Våra resultat talar för att blodprovet kan bli ett viktigt hjälpmedel när man ska avgöra om en gravid kvinna bör läggas in på sjukhuset för observation eller om hon kan skickas hem och fortsätta att kontrolleras inom öppenvården i stället. Innan provet kan bli rutin inom vården måste detta dock undersökas närmare i ytterligare studier, säger professor Matts Olovsson vid Akademiska sjukhusets kvinnoklinik.
Havandeskapsförgiftning är ett allvarligt tillstånd som kan bli potentiellt livshotande både för det väntade barnet och för kvinnan själv. Orsaken till havandeskapsförgiftning anses vara att utvecklingen av moderkakan rubbats så att genomblödningen av den – och därmed försörjningen till fostret – fungerar sämre än normalt.
Blodprovet som testats i studien mäter halten av två proteiner som tillverkas i moderkakan. Vid havandeskapsförgiftning är halten av det ena proteinet, sFlt-1, förhöjd och halten av det andra proteinet, PlGF, sänkt. Men redan innan kvinnan har utvecklat regelrätt havandeskapsförgiftning är balansen mellan halterna av dessa båda proteiner rubbad.
– Med hjälp av de uppmätta värdena från blodproverna och efter att ha följt upp vilka kvinnor som senare utvecklade havandeskapsförgiftning har vi nu kunnat fastställa ett slags "larmgräns" för när risken för att drabbas av detta allvarliga tillstånd börjar skjuta i höjden, säger Matts Olovsson.
Om halten i blodet av sFlt-1 dividerat med halten av PlGF var lägre än larmgränsen 38 var risken för att kvinnan skulle utveckla havandeskapsförgiftning inom en vecka näst intill noll. Däremot utvecklade mer än var tredje kvinna som låg över detta "gränsvärde" havandeskapsförgiftning inom den närmaste månaden.
För närvarande finns inget säkert sätt att förebygga havandeskapsförgiftning, än mindre att bota den när den uppkommit. Enda "boten" är att förlösa kvinnan.
– Att bättre kunna skilja vilka kvinnor som löper högst risk att utveckla havandeskapsförgiftning medför att vi kan sätta in resurser i form av övervakning av både mor och barn och planera lämplig tidpunkt för förlossningen, säger Matts Olovsson.