Skål! Det festglada gänget längst bak i bussen har öppnat sina öl- och ciderburkar redan innan anslutningsbussen har rullat iväg från hållplatsen på Stationsgatan i Uppsala. Innan vi når Knivsta kommer de att vara en smula högljudda och efter Sollentuna kommer de att abonnera på busstoaletten. Det är precis som vid vilken Finlandskryssning som helst, men ändå är allt inte som vanligt. Det märktes redan medan vi väntade på bussen då ett ständigt nyfiket sneglande mellan passagerarna pågick. Vi är på väg till dejtingsajten Mötesplatsens singelkryssning till Mariehamn och vi, som normalt är vana vid att vara omgärdade av en massa parmänniskor, är plötsligt utelämnade åt varandra.
– Det kan nog bli roligare stämning på en sådan här resa. Åker du båt i vanliga fall och sätter dig i baren är det ju bara en massa barnfamiljer och par där, säger min bussgranne Kristina, som har varit skild i 12 år.
Efter skilsmässan tog det henne flera månader att hitta sin nya identitet som singel. Många vänner försvann eftersom de valde att fortsätta umgås med hennes exman i stället, och dessutom blev hon tvungen att ändra sig i sin föräldraroll. Hon, som varit den mjuka föräldern, skulle plötsligt klara av att vara både mjuk och hård, vilket blev svårt för både henne och barnen att anpassa sig till. Nästa steg var tanken på att träffa någon ny, men det har varit svårt.
– Jag vill inte nätdejta eftersom jag tycker att alla verkar ha så många dejter på gång samtidigt. Och vart ska man gå om man är mellan 40 och 60 och vill träffa någon i Uppsala? Det finns ju inga ställen för oss. Eller vad tycker du själv?
Jag blir henne svaret skyldig. Istället rullar bussen in vid Vikingterminalen och vi ger oss ut i singelhavet där sneglandet från Uppsala har ersatts med nästan ogenerat stirrande.
– Har du sett någon, viskar en kvinna bakom mig till sin kompis.
– Ja, har du?
– Jag tror det, men jag vågar inte stirra för mycket.
Mötesplatsens välkomstdrink äger rum på nattklubben Etage, i aktern på åttonde däck på Viking Cinderella. Vi utrustas med bingobrickor och ska medan vi minglar leta reda på någon som gillar opera, någon som seglar på sommaren och någon som är engagerad i politiken och så vidare. Carmen från Stockholm vinkar till mig från bardisken. Hon är fantastisk på matlagning, medan jag själv kan namnet på alla i kungafamiljen. Vi kryssar i våra bingobrickor och småpratar lite.
– Jag är nyinflyttad i Stockholm och det är svårt att få kontakt och träffa nya människor. På jobbet är det fullt upp och på tunnelbanan tittar folk bara ned i golvet, konstaterar hon.
Ingemar, som jag känner igen från Uppsalabussen, tycker också att det är svårt att hitta någon. 36 års äktenskap gjorde honom till en soffpotatis, och nu försöker han träna sig i att vara social och aktiv.
– Man får försöka gå med i föreningar eller åka på resor. Jag träffade en kvinna på en resa, men det var svårt att ha ett distansförhållande så det tog slut. Men det gäller att vara envis och inte ge upp.
Om välkomstminglet är löst arrangerat är den efterföljande speeddejtingen mer uppstyrd. De anmälda delas upp i ålderskategorier och slår sig ned vid borden, där varje par bara får någon minut på sig innan det är dags att byta partner.
Det är glest vid borden för dem under 33 och även min egen grupp, 33-44 är rätt tunn. Även om singelkryssningen är öppen för alla speglar Mötesplatsens målgrupp av sig, menar eventansvarige Niclas Wilhelmsson.
– Vi är tydligt inriktade på personer från 35 år. Vårt huvudmål är inte att konkurrera om de yngre nätdejtarna, förklarar han.
Det är 520 deltagare med på Mötesplatsens event. Dessutom finns cirka 900 andra passagerare ombord på Cinderella och många av dessa är också singlar, som passar på att åka just den här kryssningen. Jag försöker prata med några av de yngre singelkryssarna, men de djupa diskussionerna om singelskapets sidor uteblir. De är där för att ha kul, och det är kul att vara singel, blir kontentan av samtalen. Och visst kan det vara roligt att fortfarande leta efter den där personen som man tänker dela sitt liv med. Men vad händer om det efter ett par årtionden visar sig att den personen inte längre är den rätta? Jag slår mig ned med Patrik, Martin och Gunilla som alla är en bit över 40. Martin har varit skild i ett år och har inte haft lust att ge sig ut i svängen förrän nu. Gunilla och Patrik, som båda har varit skilda ett par år längre, har andra erfarenheter.
– Vi hade varit gifta i 15 år och tillsammans i 25 år. Efter skilsmässan har jag varit ute sjukt mycket på krogen och åkt på en jäkla massa kryssningar, men det är först nu jag är redo för ett nytt förhållande. säger Patrik.
– Jag har också partat sjukt mycket. Men de män man träffar på det sättet, det blir bara ytligt. Det är en fas du går igenom att för att känna dig sedd, säger Gunilla som hade varit gift i 20 år.
De är alla eniga om att de föredrar en singelkryssning framför dejtingsajter.
– Här får du ju en bild av hur folk rör sig och uttrycker sig. Det är ju det som är attraktion, säger Patrik.
Under middagen ser jag de första händerna som flätas samman och medan Jessica Andersson och Erik Segerstedt underhåller från scenen på Etage finns det mycket kärlek på dansgolvet. När deltagarna nästa förmiddag lyssnar på Ullaredsprofilen Boris Lennerhovs föredrag är folk åter betydligt mer reserverade. Men innan vi är tillbaka i Stockholm får vi veta att dans kan vara botemedlet mot singelskapet. I alla fall om vi ska tro Let´s Dance-stjärnorna Tony Irving och Cecilia Ehrling som är ombord för att lära oss cha-cha och tango.
– Det är ett fantastiskt sätt att dejta. Om det är flitiga partnerbyten hinner du träffa 50 personer på en kväll. Det är svårt att hitta andra sätt som ger den möjligheten, säger Tony Irving innan han sätter igång exercisen.
Tramp, tramp, cha, cha, cha. T, A, N, G, O. Titta upp och flirta! Kom ihåg att du är snygg, sexig och kåt, uppmanar Tony Irving. Jag känner mig mest svettig.
Allt avslutas med en tävling för de mest hågade. Det vinnande paret verkar samspelt och när Tony Irving frågar om de är ett par svarar kvinnan rappt. Nej. Inte än.
Så kanske det blir några par ändå. Precis innan landgången dras fram till Cinderella ser jag en man som fotograferar en kvinna i trappan mellan sjunde och åttonde däck.
– Vad vacker du är. Jag hoppas verkligen vi ses igen, säger han.
Han får ett leende till svar.