Det stora havet av blommor på marken är borta. Men framför elskåpet, övertäckt med minneshälsningar i tusch, finns några buketter och krukor med blommor kvar, ett gosedjur och några slocknade ljuslyktor.
Ingen verkar kunna passera platsen opåverkad. "Fruktansvärt", säger en man till sitt sällskap när de promenerar förbi.
En yngre man sänker tempot i stegen, dröjer med blicken och tar ett djupt andetag innan han sätter fart igen, Hjalmar Brantingsgatan österut.
Eva Bilfeldt och Gunnar Berg stannar till och tittar på blommorna, på väg hem från förmiddagspromenaden till Tripolisparken. De bor ovanpå den frisersalong där tre personer sköts till döds för precis en månad sedan, den 29 april. När hela trottoaren utanför deras hus efter en tid var täckt av förvissnade blommor och tomma värmeljuskoppar tog de kontakt med kommunen, som några dagar senare städade platsen. Nu är det okej, men börjar se lite skräpigt ut igen, tycker de.
En månad har gått, men paret minns skräcken och tumultet som om det var i går.
– Vi hörde skott men förstod inte vad det var. Då ringde vår granne och sa att det var massa folk ute på gatan. Jag gick ut och fick veta att det hade skjutits. Sedan kom polisen och ropade, "backa, backa!". Då gick jag hem, berättar Gunnar Berg.
– Jag blev rädd. Vi såg ju alla människor från balkongen. "Måste du verkligen gå ut?", sa jag till Gunnar, berättar Eva Bilfeldt.
Trippelmordet i deras bostadshus satte skräck i Uppsala, kvällen före valborgsfesten. Det blev svarta rubriker över hela världen. Kontrasten mellan mordkvällen och lugnet nu en månad senare kunde inte vara större. Sirener och blinkande blåljus har bytts mot blommande syrener och fågelsång.
Eva och Gunnar har bott här i 30 år och tycker att omgivningarna är så lugna, "de lugnaste i stan", som de säger.
– Men efter det här kände jag olust över att gå ut. Vi har mått dåligt, och vår granne har mått ännu sämre. Men idag känns det absolut bättre, säger Eva Bilfeldt.
Själva frisersalongen i källaren har inte vållat deras bostadsrättsförening besvär, men den har varit ett ställe som lockat unga. Platsen och trottoaren utanför har blivit ett ställe där folk har samlats och hängt på ett sätt som Gunnar och Eva och många andra reagerat på, berättar de.
I dag spärrar ett blåvitt plastband från polisen av trappan ned till frisersalongen.
Plötsligt rullar en skåpbil in på parkeringen intill. Två av polisens tekniker kliver ur och blir mitt i våridyllen en påminnelse om att polisutredningen av trippelmordet i allra högsta grad ännu pågår.
Hur det ser ut nere i källaren där tonåringarna Aiham, 15, och Omar, 16, och en man i 20-årsåldern sköts ihjäl, vill teknikerna inte berätta. Inte heller vill de avslöja vad de är här för att ta reda på. Men med sig ner tar de en väska med texten ”Skotthålsundersökning” på.
Frisersalongen är inte den enda i korsningen. Ett tiotal meter från lokalen där polisens tekniker nu undersöker skotthål och blodspår ska frisören Senka Sadjak precis börja blanda färg åt en stamkund i stolen.
Senka Sadjak är en profil i kvarteret och grundade sin egen frisersalong här med en kollega för 45 år sedan. När nyheten om skotten spreds trodde många att det var hennes salong som drabbats.
– Vi hörde bara en dov smäll och trodde det var en cykel som fått punka. Vi hade fullt med kunder och förstod inget förrän telefonen började att ringa och mina barn och andra undrade om vi var okej. När jag tittade ut fullkomligt kryllade det av poliser, berättar Senka Sadjak.
Hon är ilsken, rent av förbannad. Inte bara på dem som filmade fel salong och spred bilder på markiserna med hennes logga, utan också på samhället, som hon menar har låtit det här ske.
– Samhället har inte tagit tag i situationen. Det går inte att ha silkesvantar på sig, utan det krävs hårdare lagar och hårdare tag, säger Senka Sadjak, utan att precis säga vad hon tycker är det egentliga problemet.
– Men det förvånar mig att svenskarna inte lär sig. Ingen borde vara förvånad, säger hon.
Just frisersalonger har varit brottsplatser i flera dåd, även i Uppsala. I fjol sköts det mot en salong på S:t Persgatan. En man dömdes till 14 års fängelse för mordförsök.
Medan Senka Sadjak klipper ur luggen på kunden Ann-Marie – en av dem som med oro i rösten ringde till salongen när hon hörde nyheten om trippelmordet – berättar hon att hon efter skjutningen blev nedringd, inte bara av vänner och kunder utan även av medier.
– Norsk tv ringde hela tiden, säger hon.
Medietrycket fick även närbutiken Mykonos på hörnet mot Vaksalagatan erfara. Där jobbar Vasso Koutoula.
– Massa medier kom, men jag hade inte så mycket att säga. Jag hade blivit orolig redan innan det här hände. Det här var ju inte första gången, konstaterar hon och berättar om andra skjutningar i området.
Hon tar betalt för en kvällstidning av kunden Åke som berättar att han under mordkvällen missade att hamna "mitt på skjutbanan" med bara minuters marginal.
Det har gått en månad sedan trippelmordet på frisersalongen bakom syrenhäckarna i en lugn vägkorsning i centrala Uppsala. Men skjutningen är bara en påminnelse om det nya samhällsklimatet i Sverige, menar Vasso Koutoula. Det nya normala är att vi inte kan gå säkra någonstans:
– Överallt är det lugnt. Överallt är det farligt. Så har det blivit i dag, säger hon.