Erik Lundgren, 72 år, är professor emeritus i cell- och molekylärbiologi. Trots att han passerat pensionsåldern har han fortsatt att hålla igång. I somras var han i sin sommarstuga och planerade inför en konferensresa till Australien men kom aldrig iväg.
Orsaken var att han den 25 augusti drabbades av en stroke, en blödning i hjärnan, och han tappade förmågan att röra sig.
– Erik var helt utslagen, vi trodde att vi skulle förlora honom, säger hans hustru Margareta Andrae.
Hon visar foton på sin man tagna kort efter stroken och han ser mycket medfaren ut.
Erik berättar att han var medveten om att han befann sig på Akademiska sjukhuset men kände sig väldigt omtöcknad.
– Vänster sida var förlamad, jag hade dubbelseende och var alldeles sned i halva ansiktet, säger han.
Efter ett par dagar släppte halvsidesförlamningen och en lång återhämtning började. En glädjestund var när han blivit så pigg att Margareta kunde skjutsa honom i rullstol till Konditori Fågelsången.
– Då kände jag att livet i alla fall inte hade tagit slut, säger han.
Efter sex veckor på Akademiska sjukhuset kom Erik Lundgren till korttidsboendet Svartbäcksgården där han fick lära sig att gå på nytt.
– Jag fick träna på att sätta i hälen först och sedan rulla på foten, det var en märklig upplevelse.
I mitten av november, när han varit en och en halv månad på korttidsboendet, var det dags att flytta hem till lägenheten i Kåbo i Uppsala. Det var här som rehabteamet från kommunen tog över i form av sjukgymnasten Sofia Nygård och arbetsterapeuten Ann-Charlotte Arkebäck. De drog igång ett omfattande träningsprogram och Erik fick öva på allt från att gå på en rak linje till att själv ta sig upp när han fallit.
När UNT är på besök får Erik demonstrera sina färdigheter.
– Du kan väl hämta något i kylskåpet, säger Sofia Nygård.
Han går utan stöd ut till köket med Sofia som övervakare. Han rör sig en smula osäkert men klarar det ändå bra.
Erik plockar fram en skärbråda ur en låda.
– Se till att ha ena handen som stöd på diskbänken, påminner Sofia.
Ann-Charlotte Arkebäck och Sofia Nygård kommer hem till Erik två gånger per dag och kör sina träningspass.
– Forskningen visar att det är viktigt att sätta in intensiv träning efter en stroke för att få igång personens förmågor igen, framhåller Ann-Charlotte Arkebäck.
De båda från teamet har arbetat med Erik i fem veckor och bara en vecka återstår innan hemvården tar över den fortsatta rehabiliteringen. Erik har kvar vissa besvär som en del av dubbelseendet och han måste ständigt påminna hjärnan om att använda vänster sida av kroppen.
Trots allt har han kommit långt från den ödesdigra dagen då stroken slog till.
– Jag får hela tiden veta vad jag ska försöka uppnå i nästa steg. Det finns en genomtänkt linje mellan kommunens och landstingets rehabilitering och jag lämnas inte i sticket mellan vårdgivarna.
Erik, som gör ett mycket levande och intensivt intryck, menar att det är rehabteamets förtjänst att han är på benen igen. Häromdagen var han på Operan i Stockholm och tog sig till bilen på egen hand.
– Jag är häpen över att jag kan leva så nära ett normalt liv som jag gör. Nu vill jag träna upp vänster hand mer så jag blir bättre på att skriva på datorn och kan spela orgel igen.
Och ett av de mål han tidigare satte upp kan han faktiskt redan nu förverkliga: att gå hand i hand med sin hustru i solnedgången.