Varje år deltar hundratusentals kvinnor i motionslopp enbart för kvinnor, som Tjejmilen, Tjejvasan, Tjejvättern och Vårruset. Och just att idrotta ihop med enbart kvinnor är en stor fördel, enligt många av deltagarna
– Många upplever att de kan fokusera på idrottandet i stället för hur de ser ut. De gillar också att det är en kvinna som går först i mål och de upplever tjejloppen som vänliga lopp. Det är helt enkelt skönt att slippa männen och deras armbågar.
Det säger Annie Woube, etnolog och forskare vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet, som tillsammans med forskarkollegan Karin S. Lindelöf under åtta år samlat in berättelser från 600 tjejloppsdeltagare genom ett samarbete med Nordiska museet.
När tjejloppen började anordnas på 1980-talet var det inte särskilt vanligt att kvinnor deltog i lopp. Att betona gemenskap och det lustfyllda snarare än prestation var ett sätt att locka kvinnor till loppen. Detta mjuka koncept lever kvar – men för många deltagare i dag är det prestationen som är det viktigaste, visar Woubes och Lindelöfs forskning.
– Även om gemenskapen betyder mycket har de flesta fokus på själva idrottandet, och för många blir tjejloppen ett insteg till längre och blandade lopp. Det finns också de som känner sig ambivalenta för det tjejiga konceptet, alla identifierar sig inte med det.
Tjejloppens mjukare koncept har till viss del även påverkat mäns idrottande. Blodomloppet och Midnattsloppet är två exempel på blandade lopp där gemenskap och rörelseglädje betonas.
– Den här mer tillåtande motionsformen ger även män en chans att tävla för hälsans skull snarare än för att känna blodsmak i munnen, säger Annie Woube.