To hell med folkbildning
Tv4+ är världens bästa tv-kanal. 2000-talets UR bjuder på specialiserade program för den breda massan och Läckberg&Rudberg är ett av de nyaste tillskotten på programtablån.
Foto:
Ja. Personligt och engagerande var orden. Ända från förtexternas svartvita stadsmiljöbilder med Camilla Läckberg och Denise Rudberg i colorerade kjolar i rosa och turkost till boktipsen som ges på ett tjejmiddagsaktigt manér sitter jag som klistrad. Ett litteraturmagasin för den moderna kvinnan? Får man göra Ordet så här ytligt?
Hela förra årets litteraturdiskussion ställs på sin spets i Läckberg&Rudberg. Vad är litteratur, var spikar man tröskeln mellan det fina rummet och sagoberättelserna som dröms ihop på flickkammaren. De tunga manliga jättarna slogs mot den nya generationens deckardamer, både om försäljningssiffror och pondus.
I höstas var jag på Ernst Brunners sida: deckarvågen tränger undan den Stora Litteraturen, spänning och lättsam underhållning säljer bättre än stilistiska mästerverk. Folkbildningen är i fara! Läckberg&Rudberg tillhörde de hårt kritiserade kriminal- och chic lit-författarna. Men nu tar de alltså debatten ett steg längre och gör ett glammigt litteraturprogram där böcker och skrivande skvallras om på samma sätt som modevärlden i Djävulen bär Prada.
Camilla Läckberg och Denise Rudberg har tagit ställning och de skäms inte för sig. Båda två är bästsäljande författare inom sina genrer men att de inte har varken mediavana eller programledarskills är tydligen inget problem. Fortfarande halvvägs in i serien under avsnitt fem sitter jag framför tv:n med hakan på ekparketten och tänker. Får man verkligen recensera en bok i ett litteraturmagasin med uttrycken: "Jag läste boken från pärm till pärm", "Den var så spännande att jag inte kunde lägga den ifrån mig", "Jag kände igen mig i boken och kunde verkligen identifiera mig med huvudpersonen". Jaha, Läckberg. Inte alls slitet.
I ett senare avsnitt om modeböcker intervjuas Ebba von Sydow om sin stilbok: "Att skriva en bok är ett jätteprojekt, det tog alltså ett helt år från idé tills att jag höll boken i handen..." Ett år? Det är väl rekordsnabbt?!
Åh, to hell med folkbildning då. Det är väl bara att acceptera att Babel och Läckberg&Rudberg inte har samma ambitioner eller publik. Och om jag ser på Babel med glasögonen på näsryggen och en pläd över knäna kan jag väl se Läckberg&Rudberg i mitt knalliga läppstift. Den där tröskeln kanske aldrig behöver spikas. Man kanske bara kan stänga dörren mellan rummen och inse att de båda världarna kan leva sida vid sida, om än inte på samma nivå. Lite som att en Hawaiipizza på Pinocchio aldrig kan jämföras med den en Pizza Bianco på en trattoria i Rom.
Så jobbar vi med nyheter