Tradition mötte queer på bröllopet

En lummig plats, vackert väder och afrikansk trummusik blandat med ett nittiotal glada, finklädda människor med vinglas i hand. Först kom brudparet - Emelie Hedlund och Urban Laurin. Han i röd jackett, svarta blanka byxor, benvit väst och plastrong. Hon i krämfärgad sidenklänning och uppsatt hår på gammeldags vis.
Och bakom dem, gick tre transor, i skyhöga platåskor, ljusa peruker, rosa, korta vippkjolar, strassöverdel och rosor i håret. De hade långa svarta ögonfransar, röda munnar och tatueringar på armarna. Det var första gången som det var tärnor.

Egentligen hade brudparet redan gift sig borgerligt. Men eftersom en privatperson inte godkänns som vigselförrättare av länsstyrelsen i Uppsala var de tvungen att göra det två gånger.
Bröllopet på Eklundshof skulle symbolisera det mer känslomässiga och ceremonimästare var Carl Jan Grankvist från Grythyttan.
De nygifta kysser varandra, någon skrattar högt och brudgummen blir helt röd om läpparna.
- Du kommer aldrig att bli en pensionär, säger Emelie Laurin och kramar sin man, som är trettiotvå år äldre än hon själv.

Tidigare var paret navet i Pink at Orange i Uppsala - en queerklubb som inte finns kvar i dag. Där introducerade de bland annat fetisch-, bdsm-, bondage-, dominans-, sadomasochist-och burleskteman, företeelser som enligt pressen "snarare förde tankarna till frisinnade världsmetropoler som Berlin eller Amsterdam, än till en liten akademisk ankdamm på en slätt i norr". För drygt ett år sedan skapade de debatt genom att engagera den tyska konstnären Delta Rai för en workshop med inslag av flogging, det vill säga piskning. Syftet med Pink var att bryta normer och ingrodda traditionsmönster. Såväl bland schlagerbögar och butchflator, men också bland övrigt fritänkande folk som är villigt att gå mot strömmen.
- Styrkan med begreppet queer är att man inte låter kön och sexualitet vara viktigt för vem man är. Så vi är queer - vilka vi har sex med eller inte har sex med är för oss oerhört ointressant, säger Urban Laurin.
- De flesta i vårt umgänge är icke heterosexuella, berättar Emelie Laurin, som betecknade sig som bisexuell i början av gymnasiet.
Hon "kom ut" genom att berätta det i UNT Kaktus.
- Det blev en väldig uppståndelse, inte minst i släkten. Men i dag känner jag mig väldigt hetero.

De umgås med många olika slags personligheter, människor som testar gränser. Sex och sensualitet är en viktig del av den atmosfär som de umgås i.

Varför gifter ni er egentligen?
- Vi vill manifestera vår kärlek, som de flesta vill, och trots vår åldersskillnad visa att det är allvar. Vi vill visa att åldersskillnad inte är något problem, att seriöst arbete och plugg kan förenas med vilt festande. Vi ville också se vilka av våra vänner som har accepterat oss som vi är, säger Urban Laurin.

I början av deras relation möttes de av många oförstående reaktioner. Emelie var bara 17 år då och gick i skolan. Men efter att ha levt ihop i sju år känner de sig accepterade. Och Emelie Laurin menar att det är lättare för henne att vara gift nu när hon lever utomlands under några år.
- Eftersom jag studerar i Jerusalem känns det bättre, där förstår man inte vad det är att vara tillsammans utan att vara gift.
- Men vi har inga krav på varandra, särskilt inte nu när vi lever åtskilda, säger Urban Laurin.
För regler är just det som de stör sig på och att det finns så många normer i samhället. I stället för att placera sig i grupper och markera revir vill de leva i frihet och öppenhet.
- Visst behövs normer, men så få som möjligt. Det är grunden också för vårt liv. Vi gillar att leva gränslöst och kravlöst.

Men ni lever samtidigt ganska traditionellt, till och med konservativt?
- Faktiskt är vi ganska småborgerliga materiellt och på ett ytligt plan handlar vår livsstil också mycket om god mat och goda viner, menar Emelie Laurin.
Och det märktes på snittarna till champagnen och bröllopsmenyn. Mestadels bestod det av lokala primörer från Uppland och Hälsingland.
- Ja, jag lever faktiskt som om jag var tjugofem igen. Men jag gläds över att planera en karriär utomlands i stället för att vara hemma och spela boule, som en del av mina gamla vänner ser fram emot. Att vi visar att det inte är särskilt problematiskt med en stor skillnad i ålder, hoppas vi ger andra kraft att också våga, säger Urban Laurin.
- Vi är nog ganska ovanliga heterosexuella som kan ha de mest utflippade fester. Det är dekadent, burleskt och ja, lite som paret i Änglagård. Vi tycker om att provocera och att vara exhibitionistiska, säger Emelie Laurin.

Att vara exhibitionistiska och dekadenta innebär för dem att ifrågasätta inskränkande moral, att skaka om och öppna ögon. Eftersom de tycker att mycket i den svenska moralen är unket, är det uppfriskande att vara dekadent, att leva ut sin glädje och sina lustar.
- Ibland är vi provocerande, ibland väldigt politiskt korrekta, fyller Urban Laurin i.
När de flyttade in i sin lägenhet för sex år sedan klagade grannar över deras fester, över att sminkade killar gick i trappuppgången, över att vänner med utländsk bakgrund besökte dem.
- Att ha vilda fester, att bejaka sexualiteten eller att vifta med en piska blir så kontroversiellt i Sverige, och därför extra förnöjsamt. Ja, ofta har vi vilda danser där folk kastar av sig en del kläder, klär ut sig, dansar, sjunger och är skönt lössläppta. Men det innebär inte att vi har sexorgier. Därför är det uppfriskande att ta en dialog med grannarna om dessa klagomål, och se att numera accepteras det mesta, säger Urban Laurin.
Kanske var det inte konstigt att tärnorna på bröllopet var annorlunda.
- Det är en symbolik för vår livsstil och det vi står för, det avvikande, säger Emelie Laurin.
Och dessutom var tärnorna några av brudparets bästa vänner.