Redan en timme före utsatt tid börjar folk samlas i lokalen. Parfym och kaffedoft konkurrerar om uppmärksamheten. En dam putsar in i det sista på frisyren, några andra damer sitter nöjda och ser sig omkring från paxade platser och på borden är det dukat med kaffekoppar, gröna servetter och levande ljus.
Fredagens aktivitet med Jularbolåtar är ett tillfälle som besökaren på 86:ans träffpunkt sett fram emot. Flera vittnar om det som är sorgligt men sant, att hemma i lägenheterna sitter många äldre ensamma. Men här på Träffpunkten har de massor av trevliga människor att umgås med.
– Det är roligt att se äldre träffas så här varje vecka, säger Gunilla Dahlgren som tagit med sin 90-åriga mamma Ragnhild Petterson.
Ragnhild berättar att Träffpunktens olika aktiviteter i veckorna betyder mycket, och Jularbolåtar gillar hon.
– Jag har längtat till den här dagen.
Birgitta Sixtensson som brygger kaffe i köket började arbeta med Träffpunkterna efter nedläggningen av Tunåsens sjukhem där hon hade hand om kulturaktiviteter. I dag känner hon de flesta som besöker 86:an och när hon själv går i pension tänker hon fortsätta gå hit.
– Det är en härlig stämning här. Det ska inte vara något stelt utan naturligt. Vi skrattar och det är mycket glädje och lättsamt.
Till kaffet har hon ordnat hallongrottor från ett lokalt bageri. Ett flertal besökare som UNT pratar med tror på fullsatt i dag.
– När det är något så bra som det här, då måste man vara tidig. Det är äldre människor här och de tycker om dragspelsmusik, säger Maj-Britt Årstadius.
Bernt Andersson som sitter vid grannbordet med några bekanta vet hur tjockt det kan bli:
– Var det inte förra året som det blev fullt en gång? 175 personer, några fick vända i dörren.
Förra fredagen var det underhållning av 89-årige Erik Jansson och andra munspelare. Den här gången har han bara kommit för att lyssna.
– Musiken gör så mycket. Man oroar sig ibland för sjukdomar och allt möjligt. Men får man komma till ett sånt här ställe och höra musiken, då släpper allt!
Ett band, bestående av fem dragspelare, en basist och gitarrist börjar spela på scenen. Så småningom ska det bli allsång. Sånghäften med bland annat Sjung och le, Dagny och Mosippan har delats ut. Den sista som anländer till salen är en liten äldre dam i ljusgrått hår. Hon vajar i takt till Solskensvalsen och får en kudde att sätta mot stolsryggen.
När klockan passerat 13 finns bara ett fåtal platser kvar. Ingen sitter ensam.