Videon är inte längre tillgänglig
Retro, modernt, stort och smått. De flesta traktortyper var representerade när det för andra året i rad arrangerades traktorrace i Ramstalund under lördagen. Förra årets kyla och moln hade i år bytts ut mot värme och gassande sol. Längs med den drygt 150 meter långa banan var funktionärer utrustade med brandsläckare i fall den torra marken skulle fatta eld under loppen.
Att det var bra väder märktes inte minst på besöksantalet. Starten fick skjutas upp för att tillströmmningen var så stor.
– Förra året hade vi 400 betalande. I år blir det minst 800 och jag hoppas på fler, säger Oskar Lindström, en av arrangörerna, tillika tävlingsdeltagarna.
– Som lantbrukare och intresserad av maskiner faller det sig rätt naturligt att man gillar att köra. Det är en del av vardagen.
Ensam tjej i startfältet var Malin Nilsson, från Uppsala Näs, som tävlade i en liten Volvo krabat från 1950-talet.
– Pappa har gård, och jag själv har några får. Någon bonde är jag inte, men jag är uppvuxen med traktorer så köra kan jag, säger hon.
Malin Nilsson var inte sen med att tacka ja när hon fick frågan om att delta.
– Det är mest bönder som kör och de flesta av dem är ju killar. Jag tycker det är kul att ta plats som tjej i mansdominerade sammanhang, säger Malin Nilsson.
Att tävlingen bara skulle vara en lek verkade inte stämma på lördagens deltagare.– Först var det väl så, men ju längre dagen har gått märker man att folk ändå tar det på blodigt allvar. Jag själv är faktiskt lite nervös, skrattar hon.
Många var på plats under dagen för att heja på de tävlande, och framför allt beundra traktorerna som fanns på plats.
Noa, 2,5 år, hade fått med sig hela familjen från Knivsta. Han gillade särskilt de stora traktorerna.
– Det var ett rent infall att vi kom hit, berättar hans pappa Olle Sternerud.
Även han var nyfiken på dagen.
– Jag har aldrig varit på traktorrace tidigare. Men vi hoppas att det blir fullt ös.
Ös blev det också när tävlingarna väl drog igång. Puttrande och mullrande traktorer drog fram längs med banan i 40 kilometer i timmen, för att sedan åka slalom tillbaka till mållinjen. Enligt proffsen är det dock inte hastigheten som avgör vem som går vinnande ur striden.
– Jag skulle säga att accelarationen är det viktigaste, säger Oskar Lindström, som ändå erkänner att han gärna åker fort.
– Det är klart att man har trimmat lite. Och fixat med avgasröret så det låter maximalt, säger han roat.
Efter ett par timmars tävlande kunde så vinnaren koras. Och precis som förra året var det Martin Moström som tog hem segern.