Videon är inte längre tillgänglig
Äkta hälfter, sambor, far- och morföräldrar och annat folk agerade publik och påhejare när startpistolen släppte i väg de löpande från Studenternas, i olika klasser, allt efter ambition och självinsikt. Utefter banan glesnade sedan publikleden betydligt, trognast var de betande korna på den andra åkanten i höjd med Övre Föret, där långlöparna nyss vänt och nu hade hälften kvar för att fullborda sin milrunda. Några önskade alldeles tydligt att de just då varit någon annanstans, exempelvis på femkilometersbanan, med en hedersam målgång i sikte.
Majoriteten av deltagarna brydde sig emellertid föga om både målgång och heder utan tycktes i all enkelhet njuta av den ljuva sista-majkvällen, den goda stämningen eller de uthålliga benen:
– Fint väder, folk är glada och man får komma ut och röra sig en stund. Ett uppskattat arrangemang helt enkelt, summerade Gilbert och Oskar Lövenstad, far och son, som utan hets fyllde på vätskeförrådet vid kontrollen intill gamla sjukhusområdet i Ulleråker.
Hetsigt var det i stället för ungdomarna från Svenska kyrkan i Gottsunda som likt barmhärtiga samariter langade dricka och fyllde på dunkar och mitt i alltihop fick löpa runt som värsta sprinteressen och plocka muggar när vinden friskade i och gjorde rent hus på deras bord. Periodvis köbildning blev följden, men inga onda ögon syntes.
Årets blodomlopp var det trettonde i Uppsala, i arrangemang av Blodcentralen och Upsala IF. Deltagarkurvan har de senaste åren pekat brant uppåt och arrangörerna befarade i år en trängsel utöver det vanliga.
Löparna uppmanades ta sig runt i fridsamt sinnelag och undvika sin nästas hälsenor, men de kommentarer som UNT hörde längs banan pekade inte på några svårare irritationsmoment. Hanna Mörtberg, som just hejat fram åttaårige sonen David och nu tog sats för sitt eget lopp, konstaterade kärnfullt:
– Gillar man inte att det är trängsel så får man väl låta bli att vara med.
Flera deltagare nöjde sig nu inte bara med ambitionen att njuta den sjunkande kvällssolen och ta sig tillbaka till startpunkten med kontrollerad andhämtning.
Den sammanbitna snabblöparklassen släpptes i väg först av alla, utrustade med klockor, pulsmätare, egna små vätskekontroller runt magen och klart uppställda mål.
Men då hade redan deltagarna i barnens Lilla Blodomloppet mött publikens jubel på arenan, i synnerhet de egna föräldrarnas, och medaljbehängda slagit sig ned på picknickfiltarna för att njuta belöningen. Glass. Eller godisklubba.