Tre anställda på 90 fritidsbarn

Cecilia Forss (m), ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Uppsala kommun, menar dock att det är skolornas ansvar att se över hur fritidsverksamheten fungerar.
- Skolbarnsomsorgen ligger under skolan ansvar. Det finns ingen särskild budget för just den verksamheten utan det är rektorn som avgör. Vi skriver ett avtal med skolan om att de ska uppehålla god kvalitet i sitt arbete, men skolorna bestämmer själva hur verksamhetens olika delar ska se ut. Det kan därför variera en hel del från skola till skola, säger Cecilia Forss.

Hon menar dock att det kan vara läge att ha en diskussion kring barngruppernas storlek inför 2008 års avtal.
Jan Karlsson, rektor på Domarringens skola, anser att skolans fritidsverksamhet i första hand styrs av de intäkter de får från kommunen.
- Vi skapar vår verksamhet utifrån de intäkter vi får, och jag kan inte se något annat än att vi får för lite pengar för att kunna förbättra verksamheten.
Marie Blom, representant för lärarförbundet i Uppsala och utbildad fritidspedagog, tycker att dagens situation på fritis är katastrofal.
- Det är otroligt stora barngrupper. Där jag jobbar har vi grupper på 90-95 barn på tre till fyra anställda, varav endast en anställd är utbildad fritidspedagog. Då är det svårt att bedriva verksamhet, trots att man vill. Men vi borde framför allt tänka på barnen, det har ju inget val utan måste gå till fritis oavsett förhållandena.

Hon menar att det finns många fritidspedagoger som verkligen försöker driva en meningsfull fritidsverksamhet, samtidigt som många också ger upp på grund av arbetsförhållandena. För att förbättra situationen efterlyser hon framför allt tydliga mål från politikerna.
- Det finns riktlinjer, men vi saknar mål från politikerna för vad de vill med fritidsverksamheten. Sedan måste man se till att grupperna blir rimligt stora. 30-40 barn på 3-4 anställda är en utopi i Uppsala i dag.
När Marie Blom började arbeta som fritidspedagog i Uppsala 1987 var de två fritidspedagoger på 16 barn. I dag är hon ensam fritidspedagog med ansvar för 75 barn, tillsammans med två barnskötare.
- Det går inte åt rätt håll, det är ett helt annat jobb i dag, säger hon.

Cecilia Forss tycker däremot inte att det är kommunens uppgift att sätta tydliga mål för fritidshemmens verksamhet.
- Vi anser att det bästa sättet att styra är att inte ha för många mål. För skolan har vi två övergripande mål. Alla elever ska bli godkända i kärnämnena i nionde klass och alla ska känna sig trygga i skolan. Skolbarnsomsorgen är en del av det senare målet och varje skola har en pedagogisk plan. Vi går inte in och detaljstyr utan anser att det är skolans ansvar.
Men enligt Ulla Nordenstam på Skolverket är det trots allt kommunen som är ansvarig för skolbarnsomsorgen, både när det gäller att tillföra resurser och se till att verksamheten fungerar.
- Vi har precis gett ut nya allmänna råd till kommunerna om hur lagstiftningen om fritidshemmen ska följas. Råden började gälla den första augusti och går in på vad kommunen ska ta hänsyn till när de till exempel bestämmer storleken på barngrupperna. Det kan handla om lokalens utformning, personalens kompetens och barnens behov. Kommunen måste kunna visa att de har lämpliga gruppstorlekar och motivera hur de tänkt när de utformat grupperna.

Hon hoppas att de nya råden ska förbättra situationen ute i kommunerna.
- Fritidshemmen får för lite medel och måste prioriteras mer. Som det ser ut nu blir det bara sämre och sämre. Fritidshemmens roll är att komplettera skolan och ge barn en meningsfull fritid. Det är något som man missar i dag.

Tre anställda på 90 fritidsbarn

I Uppsala kommun går det i genomsnitt 26,9 barn per anställd inom skolbarnsomsorgen, att jämföra med riksgenomsnittet på 18,9 barn per anställd. Personal vittnar om tunga arbetsförhållanden och svårigheter att locka utbildade fritidspedagoger till yrket.