Martin Lardén är psykolog inom Kriminalvården och specialist på insatser som förebygger återfall.
Nyligen intervjuade UNT en tungt kriminell Uppsalabo som avtjänar närmare tio år på anstalt.
Mannen, som vi kallat Ali, berättade att han begärt behandling bland annat för att bryta kriminella tankemönster. Det kan dock bli aktuellt först om några år när det närmar sig hans frigivning, vilket Ali tycker är alldeles för sent.
Martin Lardén är psykolog inom Kriminalvården och expert på insatser som kan förebygga återfall. Enligt honom har kriminalpolitiken tidigare varit inriktad på korta fängelsestraff vilket inneburit korta insatser. Det kan handla om program för att bryta beteenden som innebär våldstendenser, drogmissbruk och kriminell livsstil.
– Tanken har varit begränsade insatser i början av strafftiden och mer på slutet. Vi har varit dåligt anpassade för långa straff men vi håller på att skruva upp det så att den gruppen intagna ska få mer stöd redan från början, säger Martin Lardén.
– Vi har genomfört ett pilotprojekt som innebär kontinuerliga insatser under hela tiden man sitter i fängelse, även för dem med långa straff. På slutet av anstaltsvistelsen, under den kritiska situationen innan frigivningen, trappas insatserna upp. Det här är något som nu införs successivt på landets anstalter.
Kriminalvårdens generaldirektör Martin Holmgren, till vänster, och kriminalvårdschefen Jacques Mwepu invigde i maj i fjol nya byggnader vid Kumlaanstalten.
Allt fler döms till långa fängelsestraff och statistiken ger en tydlig bild: 2017 började cirka 1 200 personer avtjäna ett straff som var två år eller längre. 2024 hade siffran stigit till runt 3 000 personer, en ökning med nästan 150 procent.
Av de som i fjol lämnade fängelserna och som bedömts ha medelhög eller hög risk för återfall hade var fjärde genomgått någon typ av behandling. Hur många som nekats sådana insatser är oklart.
– Den främsta anledningen till att alla intagna inte kan gå i behandling är bristen på lokaler. Ett annat problem är brist på personal med rätt kompetens, uppger Martin Lardén.
Under 2024 var beläggningsgraden 98 procent på landets häkten och fängelser.
De senaste åren har debatten till stor del handlat om hårdare tag mot kriminella. Har det gjort att Kriminalvården fått mindre resurser till rehabilitering?
– Nej, signalerna från departementet är tydliga, vi ska prioritera återfallsförebyggande arbete.
Straffen för en rad brott har skärpts och ungdomar kan i vissa fall numera dömas till lika långa fängelsestraff som vuxna. Det är ett par orsaker till att fler sitter längre tid i fängelse än förut.
Det råder så stor brist på fängelseplatser att två personer i varje cell blivit vanligare.
Hur påverkas anpassningen till samhället för den som sitter inne länge?
– Fängelset är en artificiell värld och inget tyder på att det blir lättare att komma tillbaka till samhället om man får åtta i stället för fyra år, säger Martin Lardén.
Men i vissa fall kan en lång fängelsevistelse paradoxalt nog vara en hjälp vid återanpassningen, menar han.
– Att hinna gå en tidskrävande utbildning, till exempel Komvux, kan ibland bara vara möjligt om personen ska avtjäna ett långt straff.
Kriminalvården har 11 000 platser på häkten och fängelser. Målet är att antalet ska utökas till 29 000 inom nio år.
Gör långa straff att människor avhåller sig från att begå brott?
– För grova brott har det begränsad effekt. I USA har vissa delstater dödsstraff för mord men människor begår mord ändå. Repressiva insatser undertrycker i allmänhet inte kriminalitet mer än för stunden.
Martin Lardén anser att det finns sådant som människor i gemen kan göra för att hjälpa kriminella att lämna brottsligheten:
– Man måste kunna sona sina brott och få en chans att komma tillbaka. Ett välkomnande samhälle, inte minst på arbetsmarknaden, skulle betyda mycket.