Tung dag på jobbet för förarna på olyckslinjen
Som en klump i magen. Så kändes det för bussföraren Bengt Palmqvist när han på onsdagen satte sig bakom ratten för att köra turen till Öregrund.
Bengt Palmqvist var en av många bussförare i Uppsala län som kände en klump i magen när han satte sig bakom ratten.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Verksamheten tycks pågå som vanligt. Utanför kryssar de gula bussarna in och ut från depån, strax intill vattentornet. Förare kommer och går, någon kontrollerar nästa körpass, en annan sjunker ned i soffan för en kopp kaffe. Men de senaste dagarna har varit olika alla andra. På bordet står en grupp utbrända ljus.
- Olyckan är på allas läppar. Först var många i en chockfas och hade fullt upp med att ta in vad som hänt. Nu kommer känslorna fram, när vi ser vidden av tragedin.
Det säger Björn Johansson, som ingår i bolagets krisgrupp. Han är själv bussförare och har de senaste dygnen hunnit prata med många av sina kolleger om annat än de vanliga vardagsämnena. Alla är berörda, några har valt att avstå från ett eller ett par körpass, andra behöver en längre paus.
- Det kommer nära och det är mycket obehagskänslor, olust, nästan som en ångest.
Föraren Bengt Palmqvist ska ut på eftermiddagens första tur. Han känner av obehaget. Precis som kollegerna har han hört diskussionen om bussförares körstil, efter olyckan. Många påstår att de kör för fort eller slarvigt. Pressade körtider och snäva anslutningar är en vanlig förklaring från förarnas håll. Bengt Palmqvist kan se två linjer bland yrkesförarna:
- En del tycker det är viktigast att komma i tid och hålla tidtabellen. Andra tycker inte tiden är viktigast, utan att väglaget är avgörande.
Samtidigt påpekar förarna att de lätt hamnar i en rävsax mellan det dåliga väglaget och passagerare som vill komma i tid till jobb eller väntande tåg. För Bengt Palmqvist råder ingen tvekan om vad som kommer först:
- Tidtabellen får stå tillbaka om det är dåligt väder.
Kollegan Mikael Pietsch har samma åsikt, men efterlyser längre körtider på vintern. I dag gör tidtabellerna ingen skillnad på en sträcka under sommar eller vinter. På den olycksdrabbade linjen skulle 10-15 minuter extra räcka, menar han.
Båda konstaterar att det varit tystare än vanligt i fikahörnet de senaste dygnen. Rösterna lägre, ämnet givet. Och till slut landar snacket oftast i den enkla frågan: vad var det som hände? Förarna runt bordet har inget svar. Att något av fordonen plötsligt bara skulle förlorat väggreppet tror de inte på. Något annat måste ha spelat in.
- Jag hoppas vi blir ordentligt informerade om orsaken, så att vi kan dra lärdomar för framtiden, säger Bengt Palmqvist. Sedan tar han sin väska och går ned till bussen.
Så jobbar vi med nyheter