Säsongens sista utomhustävling samlade 32 mountainbikecyklister, huvudsakligen från arrangerande Sigtuna Märsta Arlanda cykelklubb. Seniorerna cyklade fem varv på den mycket krävande banan, där varje varv var tre kilometer.
– Det är en jättebra bana med tre riktigt tuffa backar, som också skidåkarna använder på vintern. Jag tror den blir riktigt utslagsgivande, sa Jan-Ola Eriksson, som var en av åskådarna runt banan.
De första som kom i mål var tvillingarna Sophie och Oskar Wulff, som tävlade i ungdomsklassen.
– Vi har kört ett varv och det var både kul och man blev riktigt trött. Häftigast är när man kör i nedförsbackarna. Då det går riktigt fort, sa Oskar Wulff.
– Jag tycket att det härligaste är att köra i uppförsbackarna. Då får man ta i ordentligt, sa systern Sophie Wulff.
Vid sidan av spåret stod Camilla Edbom och väntade på sambon Daniel Morin, som inte har tränat så mycket det senaste året. När han kom in för varvning stannade han och slängde av sig sin överdragsjacka och såg riktigt trött ut.
– Vilka mördarbackar det är där ute, hinner han förmedla innan det är dags att fortsätta fyra slitsamma varv till.
Det är SMACK-cyklisten Morgan Björkdahl som ”lurat” med Daniel och Kirstin Kostiainen att vara med i tävlingen.
– Det gick helt okej för mig, men det tar tid att lära sig använda alla växlarna på cykeln. Jag tror att jag bara har använt hälften, sa Kirstin Kostiainen, trött men lycklig över att vara i mål.
Bästa SMACK-cyklist blev Erik Norén som blev tvåa i seniorklassen, slagen bara av Gunnar Töjrén med 25 sekunder.
– Jag kom nästan ifatt honom på sista varvet, då hans kedja hoppade, men sedan han fått ordning på den hade han en extra växel att lägga in och då kunde jag inte svara, sa Erik Norén.
Förra hösten deltog han i klassiska Iron Man på Hawaii, med havssimning, cykel och maratonlöpning, och blev bäste svensk. I år har han satsat mer på cykel.
– Det kanske är det dags att köpa en ny mountaincykel. Den här är från 1996 och väger lite för mycket. Jämfört med min klubbkamrat Jesper Anderssons cykel som väger runt åtta kilo, så är min säkert tre till fyra kilo tyngre, sa Erik.
SMACK:s Håkan Johnsson körde tre varv i sin klass och var fullkomligt nöjd med det.
– Banan har flera tekniska partier och det gäller att ha rätt växel i så man kan gå på hela tiden, men backarna suger musten ur en, sa Håkan Johnsson efter väl förrättat värv.
Tillbaka i SMACK var också Anna Karin Falk, som hållt uppe i några år men som för en månad sedan var tvåa vid ett lopp i Valsta och som nu visade att formen är på väg tillbaka.