OSSE ägnar sig i första hand åt mänskliga rättigheter. Det kan behövas i ett land där kravallpolis för en vecka sedan använde våld mot fredliga demonstranter. Spänningen efter president Viktor Janukovytjs helomvändning om associationsavtalet med EU består. Men regimen lär inte våga använda mera våld under de dagar då OSSE:s utrikesministrar samlas.
Alla ministrar kommer dock inte. USA:s John Kerry besöker i stället demonstrativt grannlandet Moldavien, som trots hotelserna från Ryssland tackade ja till ett associationsavtal med EU. EU:s Catherine Ashton besöker samtidigt Serbien som förhandlar om framtida medlemskap, också i trots mot ryska påtryckningar.
Markeringarna noteras säkerligen i den ukrainska makteliten.
Denna är på intet sätt homogen. Janukovytjs anhängare kontrollerar säkerhetstjänsten och rättsväsendet men har faktiskt inte egen majoritet i parlamentet och styr inte alla landets medier. Några avhopp från presidentens läger har skett de senaste dagarna, men oppositionens försök att tvinga bort regeringen genom en parlamentsomröstning misslyckades.
De oligarker som spelar en så stor roll i Ukrainas ekonomi och politik står inte alls enhälligt bakom Janukovytj – flera av dem föredrar en orientering mot Europa och vill absolut undvika en situation där Ryssland kan börja diktera Ukrainas politik.
Faktiskt har också Janukovytj velat undvika en sådan situation. Han har inget politiskt program i ordets normala mening utan har – med stor framgång – utnyttjat presidentposten för att berika sig själv och sin familj. Däremot har han, som professor Anders Åslund vid Peterson Institute i Washington uttryckt det, ”inte ens gjort en ansats” att sköta Ukrainas ekonomi. Den blir nu sämre för varje dag. Följden har blivit att Janukovytj är ytterst sårbar för påtryckningar.
Det var förmodligen i första hand ekonomiskt egenintresse som gjorde att Janukovytj förhandlade fram associationsavtalet med EU och drev igenom nödvändiga lagändringar i Ukraina. Men när Ryssland öppet började hota med att stoppa gasleveranserna till och importen från Ukraina vägde egenintressena plötsligt över åt andra hållet. Och de kvarvarande lagändringarna, som berörde rättsväsendet och den fängslade Julia Tymosjenkos framtid, framstod därmed också som alltför riskabla för Janukovytj.
Han måste ha trott att bara få i Ukraina skulle orka reagera. I stället har hundratusentals människor demonstrerat i Kiev och i minst 29 andra städer – mot presidenten och för det löfte om demokrati och öppenhet som EU representerar.
Hur krisen avlöper på kort sikt vet ingen. Men Janukovytj har skadskjutit sig själv och gett oppositionen ett politiskt program att enas kring. Ukrainas framtid är långt ifrån avgjord.