– Runstenar har studerats sedan slutet av 1500-talet och vi känner till de flesta runstenarna. Men när man hittar så här många nya fynd under några månaders tid är det väldigt ovanligt, säger Robin Lucas, arkeolog på Upplandsmuseet.
Att man hittar runstenar vid kyrkor är dock inte ovanligt. Runstenarna är ofta stora och har använts som byggmaterial. På landsbygden var kyrkorna ofta de enda stenbyggnaderna under medeltiden, vilket förklarar att de hamnat just där. Bara i Domkyrkan finns 12–15 runstenar eller fragment av runstenar inmurade.
Bland fynden fanns en hel runsten som har varit försvunnen i ett par hundra år och nu visade sig ha använts som tröskel i en dörr till kyrkan som varit igenmurad. Den sitter fast och kommer att få sitta kvar där, men göras synlig för besökarna på något sätt. En annan av de bitar av runstenar som hittades visade sig passa ihop med en sedan tidigare känd runsten, och de ska limmas ihop av en stenkonservator, när väderleken så tillåter framåt våren.
Några av runstensfragmenten har också gett ny kunskap. En av dem innehöll avslutningen av ett ord och inledningen av ett annat, där inskriptionen hade en något annorlunda lydelse än vad man kände till tidigare. Det visade sig att det stod att upphovsmännen lät hugga en sten i stället för att resa en sten. En annan innehöll en korrigering av en runa som blivit felaktig.
– Det är småsaker, men utökar kunskapen. Runstenar är våra äldsta inhemska skrivna dokument. De är jätteviktiga för att förstå den tiden, säger Robin Lucas.