Panelen består av Tuula Wallsten som är psykiatriker och chefsläkare vid Västmaland läns landsting, samt Britta Alin Åkerman, professor och psykolog vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, Karolinska Institutet.
Du kan höra av dig till expertpanelen via vår hemsida unt.se/treavfyra eller mejla till dem på adressen 3av4@unt.se. Självklart får du vara anonym!
Här är några exempel på frågor som kommit in och vad expertpanelen svarat. Fler frågor och svar hittar du på unt.se/treavfyra
”Kan man botapanikångest?”
Jag har panikångest och har tagit paroxetin i 13 år med några pauser på några månader. Kan man bli frisk från den här sjukdomen och om, hur??Anonym
Tuula Wallsten, psykiatriker och chefsläkare, svarar:
Paniksyndrom är en plågsam form av psykisk ohälsa. Rädslan för nya panikattacker kan ta stor plats i livet. Som regel har den som drabbas ingen förklaring till varför panikattackerna uppkommit . Ofta kan det dock finnas påfrestningar i livet som kan ha en betydelse genom att det ständigt finns en mer eller mindre förhöjd stressnivå i livet. Behandlingen av paniksyndrom är främst kognitiv beteendeinriktad terapi (KBT) eller KBT i kombination med SSRI preparat (Paroxetin tillhör den gruppen). Det förefaller ju som om den medicinska behandlingen enbart inte haft önskad effekt, vilket skulle tyda på att komple tterande behandling behövs. Det skulle behövas en utvärdering av medicinens effekt och komplettering med annan behandling såsom KBT. Som alltid ska livssituationen ses över. Finns det påfrestningar i livet som upprätthåller symtomen?
”Varför är jag deprimerad igen?”
För 5 år sedan fick jag mitt liv tillbaka tack vare SSRI-preparat. Varför har jag då fått tillbaka min depression när jag nu äter det? Snälla svara och vad gör jag??Eva
Tuula Wallsten svarar:
Det är svårt att ange varför du fått tillbaka din depression, trots att du äter mediciner och tidigare haft en bra effekt av dem. Jag antar att du har ätit medicinerna hela tiden sedan fem år tillbaka.
Min undran är om något förändrats i ditt liv under senare tid som skulle kunna bidra till en förklaring av den försämrade effekten av medicinerna som du nu upplever. Du behöver diskutera dina besvär och medicinering med din läkare. Det kan vara bra att kombinera läkemedelsbehandling med exempelvis KBT. Möjligen skulle din medicindos behöva ändras eller kanske behövs ett byte till ett annat läkemedel. Kontakt med den verksamhet som sköter din medicinering bör ske så snart som möjlig.
Hur blir jag av med mina självmordstankar?
Under min sena ungdom/tidiga vuxenår tog jag droger. Främst hasch, extasy, amfetamin. Under mina haschrus utvecklades känslor av instängdhet, panik, självmordstankar vilket gjorde att jag slutade med alla droger (utom alkohol). Under tio års tid har jag haft självmordstankar, eller snarare rädsla för självmordstankar. Jag har undvikit att gå nära kanten på järnvägsperrongen, undvikit att gå nära stup eller varit i höga byggnader eftersom detta triggar mina tankar. Jag har alltså flytt situationer som framkallat tankar och känslor.
För cirka. två år sedan begick min barndomskamrat självmord. Dessutom begick en på min arbetsplats självmord en vecka efter. Detta drabbade mig hårt, eftersom mina tankar på något sätt blev verkliga. Jag genomgick en sorg som utmynnade i en depression. Jag var i kontakt med psykolog cirka 5-7 samtal och har arbetat väldigt hårt med att distansera mig från mina tankar. Bland annat genom att lära mig meditera. Men det känns ändå som att jag inte riktigt kommer vidare dit jag vill. Jag vill ju inte tänka på självmord, jag vill ju leva! Har ni tips och idéer på hur jag skall göra?
Svar:
Hej Martin!
Jag kan läsa av dina rader hur fruktansvärt svårt du måste ha haft det. Att gå med ständiga rädslor för sina självmordstankar påverkar självklart både kropp och själ. När du dessutom har vänner som tagit sina liv läggs ju detta på som en börda som påverkar hela livet.
Du skriver också att du hade psykologkontakt 5-7 gånger. Med din bakgrund och de upplevelser som du beskriver låter det väldigt kort tid. Varför slutade du? Fick du inte förtroende för den personen? Min rekommendation är att fortsätta om du har förtroende eftersom det kan ta betydligt längre tid att bearbeta dina svårigheter. Känner du att den personen inte kunde förstå dig bör du söka annan psykolog eller terapeut.
Med vänlig hälsning
/Britta Alin Åkerman, psykolog