I nästan varje buske på gatan hänger färgglada påskfjädrar och i gatunamnsskylten dinglar en svart häxa.
– Bor man på en gata med ett sådant här namn måste man ju göra något av det, säger Britt-Marie Löv. När hon och hennes make Hasse flyttade hit 1967 fanns bara deras hus på gatan. Då fanns inte heller något kommunalt vatten dragit utan det fick paret själva ordna tillsammans med en granne. När vatten och avlopp var ordnat styckades marken upp och fler hus började byggas.
Det skapades en liten gata och den gatan behövde ett namn. Två namn alternativ fanns. Åkrarna kring området kallas Römyra och en bergknalle alldeles i närheten heter Blåkulla.– Blåkullavägen tyckte vi blev roligast så vi ringde och beställde en skylt och satte upp. Svårare än så var det inte, berättar Britt-Marie Löv.
Kort därefter målade dottern i familjen Löv en skiss på en häxa på kvast som Hasse Löv sedan skar ut i svartplåt. För några år sedan började de också pynta gatstolpen med både ris och fjädrar.
Gatunamnet och skylten väcker helt klart uppmärksamhet hos förbipasserande. Titt som tätt stannar bilarna till för att fotografera.
– För inte så länge sedan kom en långtradare körandes och tvärnitade här utanför. Sedan backade han bort till busshållplatsen och klev ut för att ta några bilder på skylten innan han körde vidare, säger Hasse Löv.
Även häxorna verkar hitta till gatan. På skärtorsdagen hade gatan besök av inte mindre än 14 stycken små häxor och påskgubbar som gärna fyllde sina kittlar med godis.