Det 50 mil långa vandringsstråket Upplandsleden brukar uppmärksammas med en organiserad vandring en gång om året. I år gick turen från Sunnerstastugan till Lunsentorpet och åter, en sträcka på ungefär en mil.
Vid tiotiden då det var dags för avfärd hade ett tiotal personer anslutit vid samlingsplatsen i Sunnersta i regi av Upplandsstiftelsen. En av deltagarna var Monica Widegren som kom i stabila skor och försedd med ryggsäck.
– Jag har gått delar av Upplandsleden tidigare men idag ville jag gå i organiserad form så jag kommer fram ordentligt, sa hon.
Hon tycker att Lunsen, som vandrarna skulle ge sig in i, är ett underskattat skogsområde.
– Jag undrar om folk vet hur vackert det är där. Överhuvudtaget är det underbart att gå i skogen. Tänk bara att stanna och se sig om, eller att vara tyst och lyssna på fåglar.
Under ledning av Agneta Säfsten, friluftsstrateg vid Uppsala kommun, gav sig sällskapet iväg.
Efter att ha korsat väg 255 nådde gruppen Lunsenskogen där många av träden höll på att anta flammande höstfärger. Solen tittade fram med jämna mellanrum och det växte gott om svamp på båda sidor av den breda stigen mot Lunsentorpet.
Tord Åberg hade upptäckt söndagens evenemang via Facebookgruppen "Vi som går Upplandsleden". Han har gått enskilda sträckor av leden och berättade att han håller på att beta av den lite i taget.
– Ju äldre man blir, desto större njutning är det att gå i skogen, sa han.
Till hans favoritdelar av Upplandsleden hör just sträckan genom Lunsen samt passagen nära Skokloster.
Ju längre in i skogen som gruppen kom, desto mindre hördes trafikbullret som efter ett tag tystnade helt. Men längs leden var det liv och rörelse. Ett par orienterare rusade förbi, en mamma med två små pojkar kom vandrande under mycket stoj och en träningsklädd kvinna kom joggande med en hund i koppel.
Leden var väl uppmärkt med brandgula markeringar på träden och risken för att gå vilse kändes minimal.
Då och då stannade Agneta Säfsten för att berätta något för vandrarna.
– Här kan ni se det märke som brukar användas för att markera naturreservat, sa hon och pekade på en vitmålad stjärna som syntes på en tallstam.
Längst bak i sällskapet promenerade Anders Olander från Upplandsstiftelsen som gått leden i sin helhet. Han nämnde några av sina favoritsträckor:
Fjällnora-Almunge, sträckor nära Enköping samt Marma-Älvkarleby där man kan vandra parallellt med Dalälven.