Uppriktigt sagt - om en studentkår utan självförtroende
Ingen säger det rätt ut, men det verkar inte bättre än att de inte tror på sin egen verksamhet. Och med ett sådant självförtroende, hur ska det då gå att behålla medlemmarna när kårobligatoriet avskaffas?
Det blir nästan pinsamt att läsa kårordförandens klagan om hur mycket pengar de kommer att förlora - med den föreslagna ersättningen kan kåren förlora nära hälften av sina medlemmar och ändå gå jämnt upp.
Visst är det betydligt mindre pengar än vad den statliga utredningen föreslog, men kombinerat med medlemsintäkterna från de studenterna borde studentkårerna nog klara ekonomin.
Antingen kan kåren inte räkna eller så har man noll tilltro till den egna verksamhetens möjlighet att locka medlemmar. Det är i så fall synd - studentinflytande är viktigt. Jag är en stark motståndare till obligatoriet och skulle innan jag läste gårdagens artikel inte tvekat om att lösa medlemskap i kåren. Men nu vet jag inte riktigt.
För hur välfungerande är egentligen en verksamhet om det enda sättet att bevara den är att tvinga studenterna att vara medlemmar?
Så jobbar vi med nyheter