Uppriktigt sagt - om franska fulfasoner

Det franska ordförandeskapet för EU avslutades för snart ett år sedan, men det hindrar uppenbarligen inte landets regering från att agera som vore man fortfarande ordförande. Frankrike är ju ändå Frankrike och om EU:s institutioner inte förstår vad som gäller är det bara att ta saken i egna händer, verkar man resonera.
Nästa vecka ska EU:s jordbruksministrar samlas för att diskutera framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken. Då jordbruksstödet utgör den störta posten i EU-budgeten är det ett viktigt möte.
Men redan i går hölls ett möte i Frankrike. Om samma sak. Med nästan samma deltagarländer.
Det är ett anmärkningsvärt arrogant agerande av Frankrike. Att mötet handlar om att söka stöd för att upprätthålla EU:s jordbrukspolitik är den här gången det mindre av två problem, trots att det inte är någon hemlighet vilka skadliga effekter de europeiska jordbrukssubventionerna har på den globala livsmedelsmarknaden.

Det stora problemet är hur Frankrike utan minsta skamkänsla så tydligt struntar i att respektera det roterande ordförandeskapet. På kort sikt handlar det om att försäkra sig om fortsatt stöd till franska bönder, men på lite längre sikt är beteendet ett rejält hot mot maktbalansen inom EU. Om Frankrike kommer undan med det här, vad hindrar andra stora EU-länder att göra likadant? Och vad händer då med EU, nyss försett med Lissabonfördrag och allt?