Uppriktigt sagt - om rätten till rättslig prövning

När jag läser mycket av det som nu skrivs om Mehdi Ghezali och hans medresenärer kan jag inte skaka av mig känslan av att många nu anser att de som gjorde sitt yttersta för att få Ghezali frisläppt från Guantánamobasen nu ska ställas till svars. Det handlar inte bara om ledarskribenter och bloggare på krigsstigen, till och med UD fnyser att "någon hämtning med regeringsplanet är inte aktuell den här gången".
När Ghezali återigen har infångats i Pakistan, får kritikerna ytterligare bevis för hans religiösa extremism. Men det var ju inte att han falskeligen skulle ha utpekats som religiös extremist eller för terroristsamröre som så många engagerade sig i hans fall. Det var ju att han fängslades utan rättegång, att han nekades en rättslig prövning, som var det som upprörde.

Pakistanska koranskolor och talibanfästen var lika osannolika turistmål nu som 2001, när Ghezali tillfångatogs förra gången. Det mest sannolika är förstås att det är religiös och politisk övertygelse som lockat honom till Pakistan, men det är mindre viktigt i sammanhanget. Eventuella brott ska ändå utredas och prövas rättsligt.Det har aldrig varit, och ska heller aldrig vara, så att domstolsprövning är avhängig religion, etnicitet eller politisk övertygelse. Inte ens för den som gång på gång styr kosan mot Pakistan.
Även den som inte får flyga regeringsplanet hem förtjänar en rättvis rättegång.