Uppsala ligger efter i bredbandsracet

Uppsala ligger efter i utbyggnaden av bredband till framför allt de glesbebyggda delarna av kommunen. Men nu är tanken att en strategi för it-infrastrukturen ska tas fram under våren.

Simon Eriksson och Joachim Källström kopplar fiberkablar.

Simon Eriksson och Joachim Källström kopplar fiberkablar.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2012-01-03 13:56

– Uppsala behöver börja behandla frågan om bredband till folket och göra en projektering på samma sätt som man gör för VA-nätet. Det ska ingå i planarbetet, säger Leif Eriksson, it-strateg på kommunledningskontoret.

I de tätbebyggda delarna av Uppsala kan man räkna med att marknaden i någon form klarar av att leverera bredbandslösningar till alla. Men fortfarande är det också här långt kvar till regeringens mål om minst 100 Mbit per sekund.
– Under perioden 2001–2007 gjorde man stora satsningar i Uppsala. Då byggde man ut en infrastruktur för de behov som fanns då. Man byggde landsvägar, men nu krävs det motorvägar som klarar den nya tidens sätt att kommunicera, säger Patrik Sandgren, på Regeringens bredbandsforum, som arbetar med att implementera regeringens bredbandsstrategi.

Han berättar att Uppsala län inte utnyttjat några av de pengar som finns avsatta för att bygga ut bredbandet i framför allt glesbygden. Tittar man i PTS statistik efter vilka kommuner som lyckats bättre än andra med att få invånarna uppkopplade finns heller inga generella skillnader mellan glesbygd och storstad. Det är, enligt Patrik Sandgren, i stället tre faktorer som ligger bakom för de kommuner som ligger i framkant.

  • Man ska ha en tydlig vision av hur man går vidare.
  • Man ska ha resurser och en bredbandsansvarig i kommunen. Strategin måste också vara politiskt antagen så att det inte bara blir ett tjänstemannadokument.
  • Man ska utveckla ett samarbete och dra nytta av den kompetens som finns på länsstyrelser och i regionförbunden.

Rent strategiskt kan det också vara bra att i samband med andra grävarbeten lägga ner ett tomrör som senare kan utnyttjas för till exempel fiberkabel. Ett rör kostar i storleksordningen 4–5 kronor per meter medan själva grävarbetet kan kosta uppemot 1 000 kronor per meter, vilket gör att det är en försumbar merkostnad. Det här är en fråga som engagerar Erik Mattsson, säljare på Uppsala Stadsnät. Han säger att det borde ingå i all exploatering att man lägger ner tomrör.
– Vi måste vara affärsdrivande och kan inte bygga på spekulation. Men kommunen har inte tagit på sig något som helst ansvar för it-infrastrukturen i Uppsala, säger Erik Mattsson.

Den nya plan- och bygglagen pekar ut it-infrastrukturen som ett kommunalt planeringsansvar. Regeringen har dock varit tydlig med att det är marknaden som ska lösa frågan om att få ut bredbandet till folket. Man kan dock inte tvinga marknaden till något.
– Det har visat sig att det saknas riskvilligt kapital i den här branschen. Om företagen inte är säkra att få ihop affären på kort tid så tar de inte risken, säger Jörgen Sandström på Sveriges Kommuner och Landsting.

Uppsala Stadsnät ägdes en gång av det då kommunala bolaget Uppsala Energi. Efter diverse strukturaffärer är det en gång kommunala it-nätet nu endast ett varumärke inom IP-Only-koncernen. En annan strategi har man valt i Västerås där man behållit energibolaget, och därmed stadsnätet, i kommunal ägo. Också här är det marknadsmässiga överväganden som avgör var fibernätet byggs ut i kommunen. Men man har större möjligheter att samordna ledningsdragningen med arbeten i el- och fjärrvärmenät. Och i andra änden kan invånarna erbjudas ett större utbud av leverantörer till ett billigare pris, när man väl har betalat engångskostnaden.
– Jag tror att Västerås är unikt i hur stor andel privatvillor som är anslutna till bredbandsnätet. När man har sett vad man får för pengarna tycker man att det är värt att ta investeringen på 25 000–30 000 kronor, säger Per Norrthon vd för Mälarenergi Stadsnät AB.

Bakgrund

1998 var i princip alla som hade ett internetabonnemang uppkopplade via modem. Antalet abonnemang var i slutet av 1995 54 000. I mitten av 1998 hade den siffran ökat till 950 000.

I slutet av 1998 fanns 1,5 miljoner internetabonnemang i Sverige och 1999 var den siffran 2 miljoner.

År 2000 var uppringt modem fortfarande det allra vanligaste sättet att ansluta sig till internet, men därefter har antalet bredbandsuppkopplingar ökat snabbt. Mobilt bredband introducerades 2006 och är i dag den vanligaste uppkopplingen. En skillnad mellan fast och mobil uppkoppling är dock att den fasta försörjer ett helt hushåll, medan det mobila bredbandet är individuellt för varje dator.

Av de drygt 7 miljonerna bredbandsabonnemang första halvåret 2011 hade de flesta hastigheten (4 miljoner) överöringshastigheter mellan 2 och 10 Mbit/sek, vilket är den vanliga hastigheten för mobilt bredband i 3G-nätet. 493 000 hade 100 Mbit/sek eller mer, vilket man får via fiber/LAN.

Också för utbyggnaden av det mobila bredbandsnätet krävs en infrastruktur med fiberkabel till mobilmasterna. Regeringen har 2009 antagit ett mål som innebär att 40 procent av alla hushåll och företag i Sverige ska ha tillgång till bredband på minst 100 Mbit/sek år 2015. Till år 2020 ska den siffran ha ökat till 90 procent.

I Uppsala kommun hade 51,78 procent av befolkningen och 44,23 procent av arbetsplatserna tillgång till bredband om minst 50 Mbit/sekund år 2010, vilket dock inte är samma sak som att de hade ett abonnemang med den hastigheten. I de glesbebyggda delarna av kommunen är motsvarande siffror 4,97 respektive 2,79 procent, medan de tätbebyggda delarna kommer upp i 60,3 respektive 57,1 procent.

GRAFIK: Allt fler använder bredband

Källa: Post- och Telestyrelsen, PTS

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om