Tony Gustafsson säger att han sade ja till att skriva vitboken om SD för att han är "genuint nyfiken" på partiets förflutna och för att han känner "irritation över att ingen annan forskare vill ta sig an det här".
I november meddelade SD:s partiledare Jimmie Åkesson att partiet skulle låta göra en vitbok om sitt förflutna. "Jag har bara läst våra värsta motståndares historieskrivning, det ska bli väldigt intressant att se hur det verkligen förhöll sig", sade han då till SVT.
Den som tagit på sig uppdraget är Tony Gustafsson, idéhistoriker som fram till nu varit verksam vid Uppsala universitet. Redan i sommar är tanken att en delrapport ska presenteras. Hela arbetet ska vara färdigt om ett år.
Vilka frågor vill du ha svar på?
– Kärnan är förstås frågan om rasistiskt och främlingsfientligt tankegods inom partiet. Och demokratisynen. Det handlar om att undersöka relationen till andra grupperingar, nationalsocialistiska och rasideologiska, att titta på manifestationer i offentligheten och på partiets grundande. Jag går in i det här ganska brett, med en inventerande ansats där kritiken som riktats mot SD ska få styra mig, säger Tony Gustafsson.
Vilken kritik är det?
– Den som riktats mot SD i journalistisk granskning, i vetenskapliga sammanhang, av politiker och aktivister. Jag ska tematisera kritiken och ställa den mot källmaterialet, som partiets eget arkiv. Det har ingen utomstående mig veterligen fått tillgång till tidigare.
Men är inte SD:s högerextrema och rasistiska rötter väl belagda?
– Alltså, jag vet inte. Stora delar av den litteraturproduktion som finns runt SD är säker på det, det är ett slags allmängods att det här är säker kunskap. Nu vill partiet låta någon komma utifrån och titta på det här och se vad det finns för stöd i källorna.
Bilden är tagen 2000 när en delegation från Sverigedemokraterna fått tillstånd för att demonstrera på Karl XII:s dödsdag.
Vilket är ditt källmaterial i övrigt?
– Interna publikationer, yttre ställningstaganden, massmediala utspel, debatter, bild och film. Jag tänker mig också inkludera intervjuer med folk som var aktiva och satt på förtroendeposter under den här tiden.
Kommer du att intervjua Jimmie Åkesson?
– Ja, jag tror det. Det vore intressant. Han går ju med i partiet en bit efter startpunkten för min undersökning, jag tror det var 1995.
Det finns flera berättelser om när och hur Jimmie Åkesson valde att gå med i SD, där hans egen version är att han gick med efter ett partiledarbyte 1995. Stiftelsen Expo, som granskar högerextremism, pekar i stället på interna källor från tiden som säger att han gick med när partiledaren ännu hette Anders Klarström och på flera sätt var nazistiskt belastad.
Kommer vi nu få veta varför Jimmie Åkesson gick med i partiet?
– Ja, det skulle vara intressant. Det är en sådan fråga jag hoppas kunna ge svar på. Men samtidigt måste man ta det försiktigt med den typen av uppgifter från någon. Tid har passerat och det kan finnas skäl för någon att inte hålla sig till sanningen. Det blir en subjektiv uppfattning av hur de som var med då upplevde partiet, och det kan man så klart alltid diskutera värdet av. Det vet vi historieforskare.
Vitbokens förtjänst, tror Tony Gustafsson, kommer att vara att dess slutsatser ska vara belagda enligt historievetenskaplig standard. "Kritiken, som ofta kommit genom journalistisk granskning, är i vissa bitar svår att följa, där en del är välbelagt, men annat inte är det" säger han.
Vad tänker du kring att dina resultat skulle kunna påverka valrörelsen?
– Den diskussionen har jag haft med partiets företrädare. Men de insisterade på att de ville ha det här gjort nu och på att visa resultat redan i sommar. Det finns en utbredd misstro mot SD, det är ingen hemlighet, kanske vill de ha material för att bemöta det. Jag inser att det jag gör kan påverka valet, men det kan jag inte ta hänsyn till. Då gör jag ju inte mitt jobb.
Vad har du fått får respons av omgivningen?
– Mycket misstro, inte minst på sociala medier. I den offentliga debatten finns de som tycker att det här är en bra idé och de som inte tycker det. Bland vänner har jag bara fått positiva tillrop, oavsett politisk tillhörighet.
Bland forskarkollegor då?
– Där är det aningen nedslående. Det har varit iöronfallande tyst. Jag tror att det handlar om att SD är ett kontroversiellt parti. Men någon reaktion hade jag förväntat mig, åt något håll.
En valaffisch för SD från kampanjen i EU-valet 1996.
Du har gjort en rapport om konservativ kriminalpolitik för tankesmedjan Oikos med stark SD-koppling. Har du några band till SD?
– Det betraktar jag som en privatsak. När det gäller uppdraget för Oikos kom det till mig när jag sökte skrivjobb under pandemin. Men jag tror säkert att det är anledningen till att de frågat mig igen.
Borde ni inte varit flera som skrev vitboken? Vänsterpartiet gav sitt uppdrag till en trio.
– Jo, det hade varit optimalt. Men SD har ju sökt med ljus och lykta efter någon som vill göra detta, utan framgång. Men det finns utrymme i budgeten för en referensgrupp av forskare från olika discipliner som kan följa arbetet, läsa och komma med synpunkter.
Du har ägnat dig åt främst åt medicinhistoria, men även kriminalhistoria. Varför är du lämplig för det här?
– Jag är disputerad, jag kan hantverket väl och har ägnat mig åt mycket sådan här empirinära forskning där jag gått in i arkiv och inventerat, och jag har grundkunskaperna i frågan, även om jag inte forskat på just det här.
Förtydligande, tillagt 4 februari:
Tony Gustafsson är disputerad vid Uppsala universitet. Här har han sedan haft vikariat och tillfälliga anställningar som forskare och har då även undervisat, men aldrig haft en fast lektorstjänst. Tony Gustafssons vikariat på Uppsala universitet avslutades sista januari och han har därför nu ingen aktuell koppling till Uppsala universitet.
Tony Gustafsson ska presentera resultat från vitboksprojektet redan i sommar, när valrörelsen snart drar i gång på allvar. "Jag inser att det kan påverka valresultatet", säger han.