Uppsalahems sociala ansvar

Uppsalahem är ett allmännyttigt bolag som bidrar till ökad samhällsnytta. Vi arbetar med att fler ska få en bostad och med sociala frågor som har anknytning till boendet.
Så sammanfattar Uppsalahem sitt så kallade strategiområde samhällsnytta. Efter uppmärksamheten kring försöket att vräka en barnfamilj i Sävja, är det säkert många som tycker att bolagets ord rimmar illa med verkligheten. Verkställandet av den uppmärksammade vräkningen har nu skjutits upp ett antal månader, men lämnat efter sig frågan om allmännyttans sociala ansvar - och hur samarbetet med socialtjänsten egentligen fungerar.
Uppsalahem hävdar att de inte har gjort någonting fel, att de alltid meddelar socialtjänsten skriftligen när hyresgäster misslyckas med att betala hyran, och att så skedde även här. Socialtjänsten å sin sida hävdar att de erbjudit sig att betala hyran, men att Uppsalahem tackat nej. Sanningen ligger troligen någonstans däremellan.

Tjänstemän vid socialtjänsten har även anklagat bostadsbolaget för att fara med osanning, att hyresskulden bara har utnyttjats för att bli av med en stökig familj.
Visst, Uppsalahem är ett aktiebolag, men ett bolag som i slutändan till hundra procent ägs av Uppsala kommun. Det ingår inte i uppdraget att agera som vilken privat hyresvärd som helst.
Det är lätt att se varför bostadsbolaget hamnar i så dålig dager: vräkning av barnfamiljer är mycket ovanligt, agerandet upplevs som klumpigt och hyresskulden är ringa. Bortsett från det uppenbara, att det ska mycket till innan barn tvingas lämna sitt hem, handlar den gångna veckans händelser också om hur kommunen mer generellt uppfyller sitt sociala ansvar.

Kommunens organisation får inte vara sådan att dess sociala åtaganden inte kan fullgöras. En barnfamiljs öde ska inte kunna falla mellan stolarna bara därför att två kommunala verksamheter träter om vems ansvaret egentligen är. Både Uppsalahem och socialtjänsten har ett socialt ansvar - låt vara av olika karaktär. Samarbete om hur situationer av det här slaget kan undvikas borde vara viktigast, inte bråk om ansvarsfördelning.
Vräkningen av familjen i Sävja är alltså inte avbruten, bara uppskjuten några månader. Socialtjänsten och Uppsalahem borde ägna den tiden åt att se över sina samarbetsrutiner.