– Det var den här planeringsmissen man gjorde 1272. Då avgjordes det att staden inte hamnade helt optimalt.
Det Sven Ahlgren, nu pensionerad planeringschef på Uppsalavatten som jobbar kvar i en rådgivande funktion, talar om är när första stenen till grunden för Domkyrkan lades. Det innebär att delar av Uppsala har byggts uppe på åsen, som också är vattentäkt för Uppsala.
Nu har åsens betydelse för vattenförsörjningen lyfts i debatten genom utbyggnadsplanerna i Ulleråker.
Vi står uppe på Tunåsen där produktionen av grundvatten pågår som bäst. I några av bassängerna sprutar vatten ut, som små fontäner. Om ett drygt halvår, eller kanske om fem år, kommer det vattnet att strömma ut i någon av Uppsalabornas vattenkranar.
– Många kan tycka att det ser lite slemmigt ut på botten av dammen. Men det är egentligen bra. Då börjar nedbrytningen redan i ytskiktet. Jämfört med de dammar där det är bar sand på ytan är det här bättre, säger han och pekar ut över en av dammarna som är på väg att fyllas av vatten som pumpats upp ur Fyrisån.
Vattnet silas ner genom åsen och bidrar till att nytt grundvatten bildas efter 6–8 månader. På vägen renas vattnet, dels av mikroorganismer, och dels genom att sanden i åsen fungerar som ett filter.
– Det är helt unikt med en uppehållstid för vattnet på 6–8 månader. I Västerås, Örebro och Eskilstuna, där man har en liknande infiltrationsanläggning, pratar de om en uppehållstid på en månad eller kortare, säger Sven Ahlgren.
Biologiska föroreningar klarar åsens ”reningsverk” bra. Värre är det med konstgjorda kemikalier, vilket gör att ”planeringsmissen” från 1200-talet får oönskade konsekvenser än i dag. Pfos från brandbekämpningsskum och bekämpningsmedelsrester, som förmodligen använts på grusgångar av någon eller några större fastighetsägare, har hittats i vattnet i några dricksvattenbrunnar.
– Det många undrar över är att de här dammarna utnyttjas som hundbad. Det är naturligtvis olämpligt, men inget stort problem, säger Sven Ahlgren.
Det är heller inget stort bekymmer om några har fest uppe på Tunåsen och ställer sig och kissar i någon av dammarna. Värre är det med grafittin på infiltrationsbassängernas betongväggar.
– Det är små mängder så det borde inte göra så mycket. Men man vet inte vad det är för kemikalier i färgerna, säger Sven Ahlgren.
Uppe på Tunåsens topp har man utsikt över i princip hela Uppsala. Med ögat kan man följa Uppsalaåsens sträckning via Domkyrkan, Slottet och Kronåsen med Sten Sture-monumentet. Men de stora delarna av åsen ligger dolda under ytan, täckta av ett tjockt lerlager. Fyrisån flyter på en tjock lerbädd delvis uppe på åsen.
Sammansättningen av grova stenar och finare grus gör att rullstensåsar blir stora grundvattenmagasin. Genom Uppsala rinner ungefär lika mycket vatten inne i åsen som det gör i Fyrisån en sommardag.
Från infiltrationsdammarna på Tunåsen till de första grundvattenbrunnarna vid Galgbacken, nära Domarringens skola, tar det ungefär åtta månader. Till brunnarna vid Stadsträdgården tar det två år och till de brunnar som finns i höjd med Sunnersta tar vattnet fem år på sig. Det finns liknande dammar vid Stora Vallskog i höjd med Lövstalöt. Till brunnarna vid Storvad tar det sex månader.
Åsens högsta punkt över havet ligger vid klapperstensfältet Viksta Stentorg norr om Björklinge. Men det som är intressant för vattenströmmen är hur det ser ut under ytan.
En klipptröskel under åsen vid Drälinge, söder om Björklinge, fungerar som vattendelare. Här startar grundvattenströmmen som går genom Uppsala ner till Flottsund, där grundvattnet rinner ut i Ekoln.
Totalt innehåller åsen genom Uppsala 100 miljoner kubikmeter vatten. Det är fyra gånger mer vatten än i sjön Vällen och motsvarar fem år av Uppsalas vattenförbrukning.
De delar av byggprojektet i Ulleråker som planerades uppe på det som är själva åsen sågs som en risk för grundvattnet.
– När man bygger tätt ökar den samlade belastningen. Dessutom finns alltid en olycksrisk, säger Magdalena Thorsbrink, statsgeolog på Sveriges Geologiska Undersökning, SGU.
Lösningen det lutar åt är att man tar bort den del av bebyggelsen som planerades på själva åsen och nöjer sig med att bygga bredvid åsen, där risken för grundvattnet är mindre.
Eftersom bredden på åsens djupare delar går ungefär från Slottet till Resecentrum har stora delar av centrala Uppsala, och även Industristaden, byggts ovanpå åsen. Bussgaraget och bensinmackarna längs Kungsgatan ligger även de uppe på åsen. Men det anses som en mindre fara för dricksvattnet eftersom det ligger ett tjockt lerlager ovanpå åsen här. Och leran minskar risken för att föroreningar når ner till grundvattnet.