Det är inte första gången som Telia Soneras affärer i auktoritära länder hamnar i blåsväder. I våras uppmärksammades det att bland annat deras vitryska dotterbolag varit tjänstvilligt i regimens övervakning av obekväma personer. Bättringen man då lovade verkar dröja.
Infrastrukturen för mobil- och internettrafik i de centralasiatiska länderna är relativt välutbyggd, mycket tack vare de internationella företagen. Det är utmärkt att svenska och multinationella företag levererar internetuppkopplingar till befolkningar som dras med förtryckande regimer. Särskilt i länder med bräckliga institutioner kan kommunikation vara ett viktigt medel för utveckling.
Men det kräver att företagen upprätthåller en viss integritet gentemot makten. På pappret har Telia Sonera redan koder för sitt uppträdande på marknader där frihetskränkande regimkrav kan uppstå. Hållningen är att respektera gällande lag. Utöver det är man även bunden vid en rad internationella riktlinjer.
I vissa fall är det säkert inte helt lätt att skilja mellan legitima förfrågningar och åtgärder som leder till brott mot mänskliga rättigheter. I Tadzjikistan, ett land som fortfarande dras med sviterna av ett uppslitande inbördeskrig, kan det finnas knepiga gränsfall.
Men att släcka stora nyhetssidor ligger bestämt inte i närheten av den gränsen. Även i Tadzjikistan är yttrande- och pressfriheten skyddad i grundlag. Inget domstolsbeslut låg bakom myndighetens krav. Om uppgifterna stämmer, har Telia Sonera bidragit till att undergräva lagstyret och pressfriheten vid ett olyckligt tillfälle. Då måste de nordiska ägarna, med den svenska staten som största aktieinnehavare, skärpa sina krav på företaget. Hoten mot den globala pressfriheten kräver att vi inte tappar intresset.