Utan fakta går det inte

Den goda nyheten är att svenska lärare i historia är angelägna att undervisa om Förintelsen och med denna som bakgrund ta upp grundläggande etiska och moraliska frågeställningar i sina klasser. Den dåliga nyheten är att de rena faktakunskaperna ofta brister.
Forum för Levande historia har velat få en bild av vad som hänt under de dryga tio år som gått sedan den stora informationssatsningen om Förintelsen och andra folkmord inleddes med kampanjen Om detta må ni berätta. Med hjälp av SCB och Anders Lange, professor emeritus i migration och etniska relationer vid Stockholms universitet, har man ställt en rad frågor till 5000 lärare i historia och samhällskunskap. Resultatet är en ytterst väl genomarbetad rapport där också en rad anslutande frågeställningar diskuteras.
Den som vill kan förstås beskriva några av de faktafrågor som ställs som överkurs. Ändå är okunnigheten på en del punkter anmärkningsvärd. Var tionde trodde att högst 20 procent av de judiska barnen i Europa dödades. Rätt svar är mellan 81 och 100 procent - varför skulle man annars tala om
Förintelsen? Många tycks också tro att Gulag och Katynmassakern (om begreppen alls är bekanta) ingick i det nazistiska mordmaskineriet - i stället för i det samtida sovjetiska.
Lärarnas riksförbund har snabbt krävt fortbildningsinsatser och högre kvalitet i ämnesutbildningen. Mycket görs redan inom ramen för Levande historia och av organisationer som Svenska kommittén mot antisemitism. Men ett klart uttalande från regeringen kan inte vara fel.

Undersökningen visar också en tankeväckande skillnad i kunskaper mellan lärare av olika årgång. Något förenklat förefaller det vara så att de äldsta och de yngsta kan minst. Utan att det låter sig ledas i bevis så kan man lätt föreställa sig ett samband mellan kunskapsnivån och det allmänna samhällsklimatet under olika lärargenerationers mest formbara år. Eichmannrättegången i början av 1960-talet skapade ett påtagligt intresse, liksom tv-serien Holocaust på 1970-talet. Under andra perioder har det varit lätt för många att intala sig att Förintelsen inte berörde oss - vi var ju inte med i kriget.
Men Förintelsen, liksom andra folkmord och massmord, är en gemensam mänsklig erfarenhet. Utan grundläggande kunskaper om det som hände kan vi inte orientera oss i samtiden.