Sömnproblem, koncentrationssvårigheter och ständig trötthet. De första symtomen på extrem stress och utbrändhet kommer ofta smygande. Eva Carlsson arbetade inom försäkringsbranschen under flera år. När hon blev chef ökade kraven. Oftast var hon på jobbet från tidigt på morgon till sent på kvällen. Men trots att hon ständigt var trött fortsatte hon i samma höga tempo.
Till slut började Eva glömma bort saker och fick allt svårare för att koncentrera sig. För att minska arbetsbelastningen bytte hon ned sig till en lägre tjänst inom företaget. Och en ny person fick Evas tidigare chefstjänst.
– Jag var ju inte i så bra skick vid den tiden. Och när man inte riktigt klarar av sitt arbete börjar ju folk till slut ge en gliringar för det. Men jag upplevde det som ren mobbing från den nya chefen. Så det dröjde inte många månader innan det sprack.
Vid ett läkarbesök hade jag så dåliga värden att han sjukskrev mig direkt, säger Eva Carlsson.
I dag tycker Eva det är märkligt att hon inte hörde ett ljud från arbetsgivaren under den tiden hon var sjukskriven. Speciellt eftersom hon jobbade på arbetsplatsen i nästan tio år.
– När man är sjuk och ingen bryr sig blir man ännu mer nedstämd. Det hade betytt jättemycket för mig om arbetsgivaren bara hört av sig och frågat hur jag mådde. Att ringa tar ju inte många minuter. Och det gör ju att man inte känner sig totalt bortglömd, säger Eva Carlsson.
Efter sex månaders sjukskrivning kände sig Eva så pass bra att hon kunde börja arbeta igen. Men upplever inte att arbetsgivaren tog någon hänsyn till att hon fortfarande inte var helt återställd. Det gjordes heller inte någon planering för hur hennes återgång skulle gå till.
– När jag började fick vikarien sluta utan någon övergångsperiod. Men eftersom jag inte var helt pigg blev det lite rörigt i början. Men det hade ju varit enkelt att slussa in mig i arbetet lite försiktigt. Då hade jag inte behövt känna att jag hade totalt ansvar på en gång, säger Eva Carlsson.
Många gånger är det de mest ambitiösa personerna som ligger i riskzonen för utbrändhet menar Elisabeth Slunga-Järvholm, som har specialiserat sig på stressrelaterad ohälsa och utmattningsproblematik och är docent och överläkare på
Arbets- och beteendemedicinskt centrum vid Norrlands universitetssjukhus. Som arbetsgivare kan det därför vara bra att hålla lite extra koll på signaler från dessa medarbetare. Det finns även förebyggande åtgärder som kan vidtas på arbetsplatsen.
– Det är viktigt att kraven på de anställda inte är för höga. Och att ge tydliga instruktioner för när gränsen är nådd för dagens arbete. I dag är många arbeten gränslösa. Något som gör det svårt att veta om man gjort tillräckligt på en dag eller inte. Att erbjuda möjlighet till friskvård är även en bra förebyggande åtgärd, säger Elisabeth Slunga-Järvholm.
Om en anställd drabbas av utbrändhet är det viktigt att göra upp en plan för hur återgången till arbetet ska se ut. Då möjligheten att anpassa arbetsplatsen efter den sjukskrivnes behov ofta är avgörande för om de lyckas komma tillbaka till arbetet.
– Stödet från arbetsgivaren är jätteviktigt. De måste se till att den anställde inte tappar kontakten med arbetsplatsen under sjukdomstiden. Annars är risken stor att de kommer ifrån arbetslivet och får svårare att komma tillbaka. Ibland kan det räcka med att de bara kommer in och fikar någon gång i veckan. När den anställde kommer tillbaka bör arbetsbelastningen ökas successivt tills de känner sig helt bra, säger Elisabeth Slunga-Järvholm.
Några månader efter att Eva började arbeta igen blev hon erbjuden att lämna företaget med ett års bibehållen lön vid en större omorganisation. Hon tog chansen, utbildade sig och startade eget företag som försäkringsmäklare. Sedan 2008 arbetar hon dock heltid med att hjälpa andra som blivit utbrända.
– Jag känner igen mig själv i vad mina kunder brukar berätta. De har precis som jag varit hemma i flera månader utan att höra ett ljud. Så detta är något arbetsgivarna verkligen borde uppmärksamma, säger Eva Carlsson.