Delar av mannens berättelse är som hämtade direkt ur en deckare. Efter flera kontakter stämde utpressarna träff med honom en sen kväll på en öde plats vid Fyrisån.
– När jag satt i bilen kändes det som om jag var med i dolda kameran. Samtidigt var jag så skärrad att jag bara ville lämna över pengarna och bli av med alltihop, säger han.
Efter flera överväganden har mannen valt att berätta sin historia för UNT. Han är fortfarande orolig för att hans porrsurfande på nätet ska avslöjas för familj och vänner och vill inte lämna några detaljer om sitt privatliv. Han kallar sig ”en vanlig familjeman med ett vanligt jobb, fungerande ekonomi och socialt liv”. Utåt ger han inte något uppseendeväckande intryck, när UNT träffar honom i solen på en uteservering. Han är medelålders och ger ett prydligt intryck i ljus sommarkavaj, skjorta och blå märkesjeans. Några frågor kring sitt intresse för pornografi på nätet vill han inte besvara.
I vintras upptäckte mannen ett antal nya sidor på nätet som han inte sett tidigare. Enligt hans egen teori var det då han hamnade på utpressarnas krok. Han besökte sidorna några gånger, men tröttnade snart på innehållet. Enligt mannen var det till största delen bilder och filmer som hämtats från andra sidor. Kort därpå fick han ett oväntat sms-meddelande i sin mobiltelefon, från en anonym avsändare.
Budskapet gick ut på att avsändaren kände till hans intresse för ”spännande” sidor på nätet. Meddelandet avslutades med en fråga: ”Tror du att din familj också uppskattar ditt intresse?”
– Jag trodde först det var ett dåligt skämt, men efter någon dag började det gå runt i skallen på mig. Jag grubblade mig blå på var sms:et kom ifrån och hur avsändaren fått mitt mobilnummer.
Fler meddelanden anlände och mannen fick inom de närmaste dagarna klart för sig att avsändaren kunde redogöra för vilka sexsidor han besökt från sin dator, men också alla andra sidor som övriga familjemedlemmar besökt från samma dator den senaste tiden. På en lång lista som utpressarna e-postade fanns webbadresser till klädbutiker, biljettsajter och populära ungdomssidor på nätet, med tidpunkt för varje besök.
– Det var exakt de sidor som familjen varit inne på. Det syntes direkt att det var besök från vår dator. Sexsidorna låg insprängda bland de andra.
Enligt mannen framförde avsändarna aldrig några direkta hot i den skriftliga kommunikationen, som hölls i en affärsmässig ton, med formuleringar som ”ett erbjudande om en hållbar lösning” och liknande. I de få telefonkontakterna var tonen mer brysk och det stod helt klart att deras avsikt var att skicka över listan till mannens hustru och andra i hans omgivning om han inte betalade.
– Jag kände mig oerhört pressad och kunde inte tänka på något annat. Jag var rädd att förlora både familj och jobb och var helt inställd på att betala.
Utpressarnas första krav var 100 000 kronor. I gengäld skulle webblistan överlämnas till honom på ett usb-minne och filen raderas från gärningsmännens dator.
– Det var en fantasisumma för mig som jag måste ta lån för att betala. Då hade jag bestämt mig för att avslöja allt för min fru, låta dem skicka över listan och hoppas på det bästa. Trots allt har jag inte gjort något brottsligt.
Men när utpressarna insåg att deras offer inte skulle betala, sänkte de snabbt priset. Hur mycket mannen till slut betalade vill han inte avslöja. Det var betydligt mindre, men ”sved ändå rejält i plånboken”.
Efter överenskommelsen gick upplösningen snabbt. Mannen beordrades att komma i bil på kvällen till en undanskymd plats vid Fyrisån, strax söder om staden, med pengarna i en bunt.
– Ingen var där, men efter några minuter ringde mobilen och jag fick order om att köra till en helt annan plats. Det kändes som en dålig deckare, men samtidigt var jag så skärrad att jag bara ville bli av med allt.
Vid en idrottsplats utanför Uppsala lämnade mannen till slut över pengarna och fick ett usb-minne med webblistan. Allt gick på en halvminut.
– En kille dök upp från skogskanten och höll fram en plastpåse där jag la bunten. Sedan försvann han till en bil som stod längre bort och körde iväg.
Mannen har ägnat ”oändliga timmar” åt att grubbla över hur han hamnade i utpressarnas nät. Hans egen teori är att de nya webbsidorna innehöll spionprogram som hamnade i familjens dator och snappade upp information om alla besökta sidor. Hans namn och adress kan ha fångats upp när han fyllt i formulär på datorn för att köpa varor eller beställa broschyrer.
It-experter bekräftar för UNT att det kan ha gått till ungefär på det sättet.
– Men jag blev förvånad över de risker gärningsmännen tog när vi skulle träffas. Jag kunde ju ha varit polis som lockat dem i en fälla eller haft tio kompisar i buskarna.
Att polisanmäla utpressningen har aldrig varit aktuellt, säger han:
– Jag var förstås rädd för att allt skulle avslöjas för min familj och för att reta upp utpressarna. Dessutom skulle det inte vara så kul att gå till polisen och säga ”hej, jag är porrsurfare”.
UNT: Varför väljer du att berätta din historia nu?
– Ju mer jag tänkt på det, desto mer förbannad har jag blivit. Dessutom har jag väl en tanke om att de inte ska kunna fånga andra på samma sätt. Jag har definitivt blivit försiktigare och ändrat mina nätvanor efter det här.
Många anser säkert att du får skylla dig själv, som besökt den här sortens sidor. Vad tycker du?
– Det är helt rätt, jag får skylla mig själv och har lite svårt att se mig som brottsoffer. Samtidigt har jag faktiskt blivit utsatt för en klassisk utpressning. Ett orosmoment är att jag inte har några garantier för att gärningsmännen verkligen gjort sig av med sitt trumfkort, webblistan från vår dator.