– Vi blir klara i november, men redan nu kan jag säga att vi kommer att ha flera förslag till förändringar. De gäller förstärkningar för att främja god sed inom forskningen för att förebygga forskningsfusk och också förändringar av hur misstänkt oredlighet inom forskningen hanteras, säger Margaretha Fahlgren, professor i litteraturhistoria vid Uppsala universitet, som leder utredningen.
Utredningen tillsattes av regeringen i oktober förra året, tre månader innan den så kallade Macchiariniaffären intog stormstyrka och forskningsfusk på nytt blev ett hett diskussionsämne inom såväl forskarvärlden som bland allmänheten i stort. Bakgrunden till utredningen är inte lika dramatisk.
– Den ska snarare ses som att regeringen tillmötesgått ett några år gammalt krav från Vetenskapsrådet och Sveriges universitets- och högskoleförbund om att utreda en mer enhetlig, tydligare och mer rättsäker organisation för att hantera fall av misstänkt oredlighet inom forskningen. I dag finns inte ens en för alla högskolor gemensam definition av oredlighet, säger Margaretha Fahlgren.
I flera länder finns särskilda, oberoende organ för att hantera misstänkt forskningsfusk. I Sverige har däremot den fuskmisstänkte forskarens arbetsgivare hela ansvaret för detta, inklusive att bestämma påföljder. Även i övriga Norden utreder arbetsgivaren fuskmisstankar, men till skillnad från i Sverige finns där också centrala organ som kan överpröva ärenden kring oredlighet.
– En av utredningens huvuduppgifter är att kartlägga hur oredlighet hanteras i andra länder och om även vi bör ha någon form av oberoende organ. Inte minst mot bakgrund av att forskning i allt högre grad bedrivs i samarbeten i globala nätverk är det viktigt att arbetet med oredlighet hos oss ligger i linje med hur de flesta andra länder arbetar med frågan, säger Margaretha Fahlgren.
Hittills har de svenska universiteten gett tummen ner för alla förslag om att avhända sig inflytande till ett oberoende organ för att hantera misstänkt forskningsfusk. Sedan 2010 finns dock en expertgrupp vid Centrala etikprövningsnämnden till vilken ett universitet eller en högskola - men inte en ”visselblåsare” direkt - kan vända sig för att få ett oberoende yttrande kring fall av misstänkt oredlighet.
Expertgruppen är inte direkt överbelastad. Sedan den inrättades har den handlagt bara en eller två anmälningar per år, vilka inte nödvändigtvis varit de allvarligaste, knepigaste eller principiellt mest intressanta. Karolinska institutet till exempel bad inte expertgruppen om ett yttrande efter att den första anmälan om oredlighet mot Paolo Macchiarini kom in 2013 .
– Mycket talar för att antalet anmälningar om oredlighet inom forskningen har ökat i Sverige under senare år. Genom en enkät kartlägger vi därför alla anmälningar som kommit in vid varje enskilt universitet och högskola under de senaste åren, hur de hanterats och varför så få överlämnats till expertgruppen för ett yttrande, säger Margaretha Fahlgren.
Till utredningen har hon knutit en expertgrupp och två sekreterare, juristen Lars Elfving, som arbetar heltid med utredningen, och Carolina Östgren från regeringskansliet. Bland de tio experterna återfinns Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet.
– Det är givetvis synnerligen viktigt att de förslag vi lämnar garanterar rättsäkerheten fullt ut både för den som anmäls för misstänkt oredlighet och för den som agerar visselblåsare, säger Margaretha Fahlgen.
Många forskare är verksamma i företag, helt vid sidan av universitet och högskolor, men publicerar forskningsuppsatser i vetenskapliga tidskrifter. Kommer utredningen att ha förslag till hur misstänkt forskningsfusk ska hanteras i sådana fall?
– Utredningen kommer att belysa den typen av forskning men huvudfokus är forskningen som bedrivs inom universitet och högskolor, säger Margaretha Fahlgren.