Utredningarna är ofta undermåliga

Barn till föräldrar med utvecklingsstörning omhändertas oftare än andra barn. Allt enligt Socialstyrelsens rapport: Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn – vad finns det för kunskap? Att ha utvecklingsstörning och vara förälder liknas vid ett föräldraskap i uppförsbacke.
I rapporten sägs även att kunskapen bland de professionella som arbetar med dessa personer och deras barn är begränsad och att föräldrarna utreds för dåligt.

– Funktionshinderkunskapen är för dålig. Det gör att man kan tolka personer fel, till exempel kan oförmåga tolkas som ovilja eller nonchalans. Eller en person som ser ut att förstå kan i själva verket ha svårigheter att uppfatta vad som sägs, kanske är språket för svårt eller inte så respektfullt, säger Lena Palm Samuelsdotter, socionom på SUF-Kunskapscentrum i Uppsala, vars uppgift är att sprida kunskap om barn och föräldrar med utvecklingsstörning eller andra kognitiva svårigheter.

Inom kort kommer SUF att starta olika stödgrupper för barn och föräldrar med utvecklingsstörning. Den första insatsen är att utbilda ledare. I höst startar grupperna, dels i form av stödgrupper, dels som föräldrautbildning.
– De här barnen blir lätt isolerade. De behöver till exempel få inblick i vad problemen för deras föräldrar beror på, säger Lena Palm Samuelsdotter.

Här i landet bor merparten av barn till föräldrar med utvecklingsstörning hos sina biologiska föräldrar medan motsvarande siffra i USA är mellan 40 och 60 procent.
Internationellt sett finns en trend att kvinnor med lindrig utvecklingsstörning allt oftare blir mödrar. Det kan vara en följd av att tvångssterilisering har upphört i västvärlden. I de nordiska länderna finns inte motsvarande ökning, preventivmedel och psykosocialt stöd tros vara orsaken.

I Sverige har tvångssterilisering aldrig varit tillåten i lag men förekommit ändå. Mellan 1935 och 1975 blev drygt 63 000 personer med utvecklingsstörning tvångssteriliserade.
När en mamma med utvecklingsstörning får barn görs en utredning om föräldrarnas lämplighet. Samtidigt får de möjlighet att lära sig att ta hand om barn och träna på det. Brogården är Uppsala kommuns utredningshem och där får mamma och barn bo mellan 6 och 8 veckor.

Det är barnets bästa som står i första rummet. Bland annat utreds barnets säkerhet, om barnets får mat i sig och mammans och pappans förmåga att sätta barnets behov före sina egna.
– Många föräldrar med utvecklingsstörning har själva haft en besvärlig uppväxt. De kan då behöva lära sig vad som är bra rutiner för barn, säger Lena Palm Samuelsdotter.

Till exempel är sexuella övergrepp dubbelt så vanliga mot barn med utvecklingsstörning än mot normalbegåvade barn.
Om barnet bor kvar hos sina biologiska föräldrar finns stödåtgärder som hemterapeuter, som gör hembesök, eller kontaktfamiljer, där barnet kan få bo under en vecka eller helg. Exakt hur många barn det handlar om är i dag okänt.

Men barnet kan också bli familjehemsplacerat i en fosterfamilj. Då är det viktigt att umgänget med den biologiska föräldern fungerar. Det gör det inte alltid.
– Föräldrarna kan befinna sig i en situation när de upplever att hela världen är emot dem, kanske stångar de sig blodiga för att få tillbaka sitt barn. Då kan det vara svårt att få ett umgänge att fungera. Dessutom kan de ha svårt att planera, att veta vilken buss de ska ta och resan kan innebära kostnader som de inte har råd med. När föräldrarna väl träffar barnet är det inte säkert att de vet hur de ska umgås eller leka med det.